Hälsporre (plantar fasciit)

Skribent Mikael Boije af Gennäs, legitimerad fysioterapeut, examen i ortopedisk medicin
Granskare Daniel Öhlin, legitimerad sjukgymnast, examen i ortopedisk medicin, idrottsmedicin steg III
Uppdaterat 2018-11-24
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Hälsporre (plantar fasciit)

Hälsporre

Hälsporre, även kallat plantar fasciit, är en av de absolut vanligaste skadorna i foten. Skadan drabbar det senstråk som löper under hälen fram till framfoten och tårna. Skadan uppstår som en följdreaktion på överbelastning av senstråket. Drabbade besväras av smärta mot hälens undre- och ofta inre (mediala) aspekt men smärta kan också förekomma i senstråket mot hålfot och framfot. Vanligen är smärtan som värst på morgonen då man kliver upp ur sängen alternativt efter att ha varit i vila en stund och därefter belastar foten. Detta fenomen kallas för igångsättningssmärta och är vanligt förekommande vid senskador. Det är också vanligt att smärtan avtar efter en stund i aktivitet, efter “uppvärmning”, för att sen komma tillbaka igen. Smärtgraden varierar och är för vissa relativt liten men för andra kan den vara hög och kraftigt begränsande i vardagsaktiviteter. Ofta varierar även graden av symtom från dag till dag.

Behandling bygger på prognosen vid hälsporre. Det kan vara en tröst för den som lider av hälsporre att veta att hälsporre för en stor majoritet läker av sig själv. Detta gör att det är mycket ovanligt att drastiska åtgärder som operation eller injektionsbehandling är nödvändigt. Ofta tar det dock mycket lång tid för skadan att läka ut och i många fall kan besvären kvarstå i upp till ett år och för en minoritet även kvarstående belastningskänslighet under flera år. Behandling och avlastning kan lindra och korta besvärsperioden.

hälsporre ger smärta i under hälen från överbelastad plantar fascia

Hälsporre. Smärtans placering under hälen och ut i plantar fascian

Följande behandlingsåtgärder rekommenderas vid hälsporre

  • Egenvård med träning för fot och senstråket
  • Avlastande skoinlägg eller hälkoppar
  • Avlastande tejpningsteknik
  • Stötvågsbehandling
  • Laserbehandling

Symtom vid hälsporre

Symtom vid hälsporre infattar vanligen smärta under hälens underdel (1) samt mot dess insida (2) är mest vanligt. Även smärta och stelhetskänsla förekommer i senans mittportion i hålfoten (3). Belastning mot foten provocerar smärta, det gör sällan ont när man sitter eller ligger. Smärtan är dock värre på morgonen vid de första stegen när man kliver ur sängen, eller efter att man har suttit ett tag under dagen och sedan reser på sig.

Graden av smärta varierar från individ till individ och kan även variera från dag till dag. Vissa upplever att smärtan påverkar dem vid varje steg medan andra tycker att smärtan släpper efter en liten stund när man har gått på foten.

Vanligen drabbas endast ena foten men det kan förekomma i båda fötterna samtidigt.

Klassiska tecken på HälsporreVanlig placering av smärtan vid hälsporre

  • Smärta på hälens undre och inre del (1 och 2 i bilden)
  • Ökad smärta vid morgonstegen och startstegen
  • Ökad smärta vid belastning av foten som kan avta något efter uppvärmning
  • Ökad smärta vid längre belastning och kan ligga kvar efter belastning.
  • Varierande symtom från dag till dag, vissa dagar bättre och andra sämre

Så här ställs diagnosen

Diagnos genom sjukdomshistoria och klinisk undersökning och utan röntgen eller labtester. En sjukdomshistoria som stämmer överens med symtomen vid hälsporre i kombination med tryckömhet mot plantarfascians infästning under hälen räcker.

Vid tvivel kring diagnosen kan även tekniskundersökning med Ultraljud eller MRT användas. Vid dessa röntgenundersökningar studeras plantarfascians tjocklek, ofta i jämförelse med den friska foten om möjligt.

Namnet hälsporre kommer från den skelettpålagring som ibland ses vid röntgenundersökning av foten. Denna benpålagring sitter då i hälbenets främre kant. Det är dock viktigt att veta att det är mycket ovanligt att denna pålagring orsakar smärtan utan att det aktuella besväret beror en skada i senan.

När och var ska man söka vård?

Om man lider av symtom som vid hälsporre och smärtan inte har avtagit på två till tre veckor trots vila bör man söka vård hos fysioterapeut eller läkare. Det kan vara av värde att tidigt få hjälp med aktivitetsmodifiering och avlastning för att påskynda läkningen.

Hitta vård

Vård online vid hälsporre

Har du ont i hälen och vill prata med någon som kan? Du kan prata med oss. Vi hjälper dig i ett video- eller telefonmöte.

Läs mer och boka tid

Anatomi och biomekanik

Senstråket som urspringer från fästet under hälen och löper ut via hålfoten mot framfot och tår kallas för plantarfascian. Denna sena har till uppgift att hålla uppe hålfoten och skapa det fotvalv vi ser i fotens mellersta del. Plantarfascian skiljer sig från andra senor i våra kroppar genom att den inte fäster i någon muskel utan istället löper från skelett till skelett. Denna struktur kallas då istället för en fascia, dock finns många likheter i dess struktur med en sena och många benämner den därför för ett senstråk.

Orsaker

Hälsporre uppstår ofta som en följd av överansträngning. Det kan till exempel uppstå i kombination med ökad träningsnivå, antingen om man börjar träna för snabbt eller om man ökar intensiteten i träningen. Även små förändringar kan orsaka överansträning, till exempel vid byte av skor, byte av underlag vid löpträning eller då man återgår till träning efter en tids uppehåll.

Hälsporre anses ofta vara en löparskada då många löpare drabbas men även gående och stående på hårda underlag kan orsaka skadan.

Vissa fottyper är kopplat till ökad risk för hälsporre. Både låga och höga fotvalv kan vara orsaker till att skadan. Ett samband med nedsatt rörlighet i ankelleden (framför allt i dorsalflexion) och hälsporre har också noterats. En begränsad rörlighet i ankelleden är till exempel vanligt efter svåra eller upprepade fotledsstukningar.

Vanliga orsaker

  • Ökad träningsintensitet
  • Mycket löpträning
  • Mycket stående och gående på hårt underlag
  • Höga fotvalv
  • Låga fotvalv
  • Nedsatt dorsalflexion i ankelleden

Prognos

Prognosen vid hälsporre är mycket god. För en övervägande majoritet (80%) läker hälsporre ut av sig själv inom 1 år. Detta bör tas i åtanke vid val av behandling och resulterar i att operation och injektionsbehandling väldigt sällan rekommenderas på grund av riskerna detta medför.

Behandling

Behandling vid hälsporre bör, som alla skador, riktas mot individens symtom och behov samt i vilket skede eller fas skadan är i. I ett akut skede bör fokus läggas på avlastning samt rehabiliteringsträning för att minska smärta och bibehålla så bra gång- och belastningsförmåga som möjligt. Vid ilskna hälsporrar kan laserbehandling provas i det akuta läget för att minska smärtan. I ett senare skede progredieras rehabiliteringsträning till att belasta senan i syfte att stärka upp och och öka senans stresstålighet. Vid envisa symtom kan ytterligare modaliteter så som stötvågsbehandling, laserbehandling och EPTE kombineras med rehabiliteringsträningen.

I enstaka fall då rehabiliteringsträning och annan behandlingen inte ger resultat och då den naturliga utläkningen inte ger resultat kan injektionsbehandling (kortisoninjektion) eller operation vara nödvändigt.

  • Hälkoppsinlägg är ett specialinlägg med en djup och styv hälkopp som ger avlastning av hälkudde, hälben och plantarfascia
  • Ortopediska skoinlägg är en mycket vanlig behandling och kan snabbt ge minskade besvär.
  • Specialskor med extra dämpning i sulan.
  • Tejpning av häl och hålfot kan effektivt lindra besvären genom att det stödjer och avlastar hålfot och häl
  • Stötvågsbehandling är en relativt ny och effektiv behandling som syftar till att minska smärtan och stimulera läkning i vävnaden
  • Laserbehandling
  • EPTE är nålbehandling (akupunktur) med likström som kan stimulera läkningsprocessen
  • Injektionsbehandling – kortisoninjektion
  • Operation

Läs mer om behandlingsmetoderna

Egenvård

I det tidiga skedet av hälsporre bör belastningen mot plantarfascian minskas, till exempel att vila från löpning och längre promenader. Detta så att senstråket får chans till återhämtning så att läkningsprocessen blir optimal.

Det är bra att använda väldämpade skor och undvika hårda skor och att gå barfota. En toffla inomhus kan ofta leda till minskad smärta.

Om smärtan kvarstår i mer än 3 månader är det viktigt med mer intensiv egenvård. Då rekommenderas töjning och samtidig belastning. Detta åstadkoms genom att utföra tåhävning med en ihoprullad handduk eller liknande under tårna.

För mer ingående rekommendationer gällande egenvård läs vår artikel om egenvård vid hälsporre.

Läs mer om rekommendationer rörande övningar, tejpning och stretching här

Referenser

Rathleff, M. S., Mølgaard, C. M., Fredberg, U., et al. (2015). High-load strength training improves outcome in patients with plantar fasciitis: A randomized controlled trial with 12-month follow-up. Scand J Med Sci Sports

Thomas, J. L., Christensen, J. C., Kravitz, S. R., et al. (2010). The Diagnosis and Treatment of Heel Pain: A Clinical Practice Guideline – Revision 2010. The Journal of foot & Ankel Surgery

McPoil, T. G., Martin, R. L., Cornwall, M. W., et al. (2008). Heel Pain – Plantar Fasciitis: A Clinical Practice Guideline. J Ortop Sports Phys Ther.