Knäartros (gonartros)

Skribent Eva Deurloo, leg. fysioterapeut
Uppdaterat 2017-10-09
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Knäartros (gonartros)

Knäartros – artros i knät

Knäartros (gonartros – artros i knät) är ett symtomgivande tillstånd av långsamt framskridande ledförändringar med broskförlust samt benpålagringar vid ledkanterna. Vanliga symtom är att det gör ont att gå, komma i och ur bilen, resa sig från sittande eller gå i trappa och knäet kan bli ömt, varmt och svullet. I senare skede kan knäet göra ont även när man vilar.

Man vet inte exakt varför man får knäartros men risken ökar om man är överviktig, har skadat sitt knä någon gång eller har dålig muskelstyrka i benen. Ärftliga faktorer har också betydelse. Sjukdomen utvecklas ofta långsamt över flera år och kommer vanligen efter 50 års ålder och förekommer oftare ju högre i ålder man kommer. Förr trodde man att artros var ett ålderstecken som berodde på att lederna var utslitna, nu vet man att artros drabbar alla åldrar och snarare är en följd av inaktivitet än aktivitet.

Artros är den vanligaste ledsjukdomen och enligt WHO är artros en av de tio mest invalidiserande sjukdomarna i världen och drabbade har ökad risk att dö i förtid på grund av följdsjukdomar som kommer av den nedsatta funktionen och inaktivitet.

Den bästa behandlingen vid knäartros är information och hjälp med att komma igång med träning och aktivitet. Forskning visar på att en fysiskt aktiv livsstil, konditionsträning och dynamisk styrketräning ger effekt på både smärta och fysisk funktion vid artros. Det går inte att bota artros utan fortsatt träning och kompletterande behandling som läkemedelsbehandling, knäskydd, ortoser, skor och skoinlägg samt injektionsbehandling inriktas på att minska symtom och underlätta och förbättra funktion i vardagen. Ibland är en operation, där ledytor byts ut, slutligen nödvändigt. Om du misstänker att du har artros skall du söka tid till en fysioterapeut eller läkare för en första bedömning och information. Remiss behövs inte.

Köp knäskydd för knäartros hos Fyseum.se Köp utvalda kvalitetsknäskydd för knäartros hos Fyseum.se – butiken för fysisk aktivitet.

Symtom vid knäartros (gonartros)

  • Belastningssmärta
  • Morgonstelhet
  • Ledknaster
  • Nedsatt rörlighet i knät
  • Ökad bredd på knäleden
  • Nedsatt funktion

De vanligaste symtomen vid knäartros är att det gör ont när man går, så kallad belastningssmärta, samt morgonstelhet, ledknaster och nedsatt funktion. Besvären kan komma plötsligt, utan orsak eller vid till exempel ett snedtramp. Ibland kan knäet bli ömt och/eller svullet. Knäet kan vara stelt när man suttit stilla eller går upp på morgonen, men blir oftast bättre vid rörelse. Smärtan och stelheten gör att det kan vara mödosamt att utföra vissa aktiviteter. När leden undersöks kan man höra ett knastrande ljud som kallas krepitationer. Låsningar i knäet kan förekomma på grund av fria broskfragment och/eller ojämna ledytor. Rörligheten i knäet minskar vid framskriden knäartros och det kan bli svårt att sträcka och böja ordentligt. Detta leder så småningom till problem vid gång och förflyttningar. Längre fram i sjukdomsförloppet kan smärtan även förekomma i vila och nattetid. Smärtan vid knäartros går ofta i skov och perioder av mycket smärta kan följas av perioder med mindre eller ingen smärta. I senare skede av artros i knän kan man se en felställning i leden som kan resultera i kobent- eller hjulbenthet. Leden kan också bli större i omfång på grund av benpålagringar.
Artros är ett tillstånd som i sitt slutstadium omfattar alla ledens vävnader och inte bara brosket. Såväl skelett som menisker, ledband, kapsel och ledvätska är påverkade.

Behandling vid knäartros

Det finns i dagsläget ingen behandling som kan bota artros utan behandlingen inriktas på att minska symtom och underlätta och förbättra funktion i vardagen. Basen för behandling vid knäleds artros är information om sjukdomstillståndet och hjälp med träning. En fysiskt aktiv livsstil och fysioterapi (sjukgymnastik) kan minska artrossmärtan och förbättra knäfunktionen. Studier har visat att effekten av fysisk träning vid knäartros är bättre än den är av smärtstillande mediciner och med alla goda bieffekter som följer på fysisk aktivitet och träning är det denna behandling som anses vara viktigast. För att minska besvären och underlätta vid rehab och fysisk aktivitet kan speciella knäskydd och belastningskorrigerande skoinlägg användas. Även laserbehandling har visat sig lindra artrosbesvär och kan vara en kombinationsbehandling till träning. Om du misstänker att du har artros bör du söka tid till en fysioterapeut eller läkare för att få dina besvär bedömda och om diagnosen knäartros (gonartros) ställs får du omgående information och hjälp att komma igång med träning och eventuell behandling.

Det finns specifika artrosskolor där du får utbildning om sjukdomstillståndet, får träffa andra drabbade samt att du lär dig bra övningar, vilket är den bästa bästa behandlingen. Men du kan även boka tid till en fysioterapeut för individuell bedömning och utbildning om din artros.

Här är vårdgivare som bedriver artrosskola i grupp

Här är vårdgivare som erbjuder individuellt omhändertagande vid artros

Här är vårdgivare som erbjuder laserbehandling vid knäartros

Här är vårdgivare som provar ut knäskydd / ledortoser vid knäartros

Här är vårdgivare som tillverkar ortopediska skoinlägg

Träningen har flera verkningsmekanismer:

  • Muskelaktivitet är smärtlindrande.
  • Ökad muskelstyrka och funktion ger ökad stabilitet i leden och detta innebär mindre belastning.
  • Broskkvaliteten kan förbättras och sjukdomsutvecklingen går långsammare.
  • Träning är ofta förknippad med viktnedgång som bidrar till att minska belastningen på leden.
  • Träning och ökad aktivitet leder till mindre risk att drabbas av dödliga hjärt- och kärlsjukdomar

Smärtstillande behandling i början av träningsperioden

Det gör ont att börja träna med ledproblem och mätbar effekt av träningen på problemen ses först efter 6-8 veckor. För att kunna träna krävs det i vissa fall att någon form av smärtstillande behandling ges innan eller under träningsperioden. Smärtstillande behandling kan vara knäskydd, värme/kyla, TENS, Akupunktur eller smärtstillande läkemedel samt ledinjektion.
För att hantera smärta kan man använda en smärthanteringsmodell. Smärta upp till 5 på en 10 gradig VAS skala accepteras efter träning men smärtan bör inte öka till nästa dag. Det innebär inte att smärtan måste vara noll dagen efter träning utan att grundsmärtan inte tillåts öka från dag till dag

Rekommenderade riktlinjer följer en behandlingstrappa där första steget är en basbehandling som skall erbjudas alla och beroende på individuella behov kan även kompletterande behandling omgående rekommenderas. Först därefter skall vid behov operation erbjudas.
Behandlingstrappa vid artros

Basbehandling: Information för att få ökad kunskap om sjukdomen, om specifik träning, fysisk aktivitet och viktkontroll. Det som rekommenderas är sedan långvarig, regelbunden, handledd konditions-, styrke- och funktionsträning.

För att få kunskap och information om hur man bäst hanterar sin artros kan man kontakta en fysioterapeut för att få individuell information och hjälp eller en så kallad Artrosskola i grupp om det finns nära hemorten. Artrosskolor brukar drivas av fysioterapeuter och besöken kostar detsamma som ett vanligt fysioterapeutbesök. På artrosskolan i grupp träffar patienten en fysioterapeut först enskilt och sedan i grupp. Behandlingsinsatserna följs upp, utvärderas och registreras i ett nationellt register.

Kompletterande behandling: Läkemedel, ortopedtekniska hjälpmedel som stödjande knäskydd; mjuka respektive biodynamiska exempelvis av så kallad unloader typ samt ortopediska skoinlägg, gånghjälpmedel och smärtlindrande behandling har visat sig kunna förbättra förutsättningarna för fysisk aktivitet.

Möjligheterna till läkemedelsbehandling vid knäartros är begränsade och det finns inga mediciner som bromsar sjukdomens utveckling. Behandlingen riktar sig på att minska symptom i form av smärtstillande preparat, antiinflammatoriska mediciner och i vissa fall cortisoninjektioner eller injektion av hyaluronsyra (tuppkam) i leden.

Tilläggsbehandling och kirurgisk behandling: Detta kan innebära osteotomi där ortopeden tar bort en kil av benet i leden för att förbättra vinkeln eller en protesoperation där en del av eller hela leden byts ut mot en led i konstgjort material.

Ibland är det nödvändigt att operera knäet. Den vanligaste typen av operation är att sätta in nya leddelar gjorda av plast och metall, en protes. Delarna cementeras fast i benet. En knäledsprotes håller vanligtvis ca 15-20 år. Många upplever en förbättrad livskvalitet då smärtor minskar och rörligheten blir bättre. Rehabiliteringen är mycket viktig för bra resultat efter en operation.

Läs mer om behandling vid knäartros

Egenvård – vad du kan göra själv

Egenvård är centralt i artrosbehandling. Att upptäcka och använda sina egna resurser för att ta kontroll över sin sjukdom är viktigt i rehabiliteringen och för att framtida kunna vara så aktiv som möjligt. Eftersom artros är en kronisk sjukdom måste träning integreras i det dagliga livet och viktigast av allt är att hitta motionsformer som tilltalar dig själv. Det gäller att bevara knäets funktion genom att upprätthålla ledrörligheten och öka uthålligheten och styrkan i muskulaturen i benen.

Övervikt: Eftersom övervikt är en starkt bidragande faktor till utveckling och förvärrande av knäartros är det viktigt att se över sin livsstil. Kost och motion bör anpassas till optimala nivåer. Har man ont kan det vara svårt att motionera tillräckligt och då riskerar man att gå upp i vikt vilket leder till ökade problem. Det blir en ond cirkel. En fysioterapeut eller läkare kan ge råd om vad som är den bästa träningen. Träning och viktminskning kan göra att man kanske inte behöver opereras.
Lårmuskelfunktion: Lårmuskeln, Quadriceps på latin, är viktig för att skydda knäleden. Svaghet i denna muskel är ett av de vanligaste och tidigaste symtomen hos patienter med knäartros. God lårmuskelfunktion verkar vara en viktig faktor för att förebygga artrosutveckling och speciellt viktigt är det för kvinnor. Träningsförslag för att öka styrka och uthållighet i denna muskel ges nedan.
Hjälpmedel: Man kan behöva hjälpmedel vid gång och träning samt i hemmet. Exempelvis kan knäskydd lindra smärta och speciella knäortoser av unloader typ kan styra belastningen ifrån den drabbade ledytan i knät mot den friskare så att träning och aktivitet bättre kan utföras. En käpp kan avlasta vid gång och toalettförhöjning och handtag i badrummet kan underlätta i vardagen.

Förslag på motionsformer som passar personer med knäartros:

Gång: Säkert för de flesta och något som alla redan kan. Det förbättrar konditionen och minskar artrossmärta och depression. Bär lätta skor med bra stötdämpning och stöd. Undvik om möjligt asfalt och gå hellre långsamt än fort.
Stavgång: Samma som för gång utan stavar men ger snabbare konditionsförbättring. God effekt även på rygg och nackbesvär. Använd stavarna rytmiskt som vid skidåkning (höger fot-vänster arm, vänster fot-höger arm). En rekommendation är att stavarna ska nå en decimeter ovanför armbågen när man står med armen längs med sidan av kroppen. Välj gärna stavar med reglerbar längd.
Löpband: Enkelt att använda. Mjukt och jämnt underlag. Man undviker nedförslut som kan vara påfrestande på leden och kan justera graden av uppförslut. Bra balans krävs eftersom underlaget rör sig.
Simning/Vattengymnastik: Det är lätt att ta ut rörligheten i vatten och ger mycket liten påfrestning på lederna. Man kan även löpträna i vatten, simma eller utföra gymnastik enligt program för artros. Vattengymnastik kan vara ett bra sätt att komma igång med träning för överviktiga och otränade individer med mer uttalade besvär.
Cykling ute eller på motionscykel: Effektiv konditionsträning som aktiverar de stora muskelgrupperna i benen men har låg ledbelastning. Data visar att konditionen och muskelstyrkan ökar samtidigt som sjukdomsaktiviteten minskar. Cykling kräver dock att man har 90 graders rörlighet i knäet. Kontrollera att du har det innan du sätter dig på cykeln! Cykling ute ställer krav på balansen.
Konditionsträning: Konditionsträning innebär träning som tränar din förmåga att utföra en aktivitet över tid och den bör utföras med måttlig intensitet (att man inte ska bli så andfådd att man inte kan prata under träning) 3 ggr eller mer per vecka och 30 minuter (sammanlagt) per gång. Du kan alltså dela upp konditionspassen i exempelvis tre stycken tio-minuterspass.

Övningar och träningsprogram vid knäartros

Välj de övningar som passar bäst för dig. Övningarna bör upprepas ungefär 15 gånger. Viss smärta vid träning är ofarligt (se smärthanteringsmodell i behandlingsavsnitt).
1. Uppresningar från sittande. Tränar styrka för lårets fram och baksida.
Ställ dig upp kontrollerat och sätt dig lika kontrollerat. Ju högre stolhöjd ju lättare blir uppresningen. Gör det svårare genom att använda en lägre pall/stol för uppresningarna. Försök göra rörelsen så långsamt som möjligt. För ytterligare utmaning och balansträning kan uppresning göras med tyngd på bara ett ben. Knäet ska peka rakt fram över tårna.
2. Trappträning. Tränar styrka i hela benet samt rumpan.
Kliv upp och ned på ett trappsteg långsamt och kontrollerat. Gör det svårare genom att ta två trappsteg i taget. För tyngre träning, stå på steget med tyngd på ett ben. Sänk den andra foten som om du skulle gå ner, fortsätt sträcka och böja ståbenet.
3. Höftstärkaren. Tränar uthållighet i höftmuskulaturen.
Stå på ett ben med lätt fingertoppsstöd för balansen. För det fria benet långsamt och kontrollerat ut i sidan ca 30-40 cm. Upprepa 15 ggr. Vänd ett kvarts varv och dra nu foten bakåt lika många gånger. Vänd tillbaka och dra benet framför stå benet och förbi 15 ggr. Gör detsamma framåt. Byt ben. Denna övning kan göras tyngre genom att använda ett gummiband (finns att köpa på rehabshopen eller hos fysioterapeuten). Knyt eller trä över gummibandet på ett bordsben. Ha den fria foten i öglan vid övningen.
4. Tyngdöverföringar
Stå med benen isär och lätt böjda. För tyngden sida till sida utan att flytta knäets position i förhållande till tårna. Rörelsen blir svårare om du lyfter benet på motsatt sida från tyngdöverföringen.
5. Balans och koordination.
Stå med slutna ögon. Stå på ett ben, gärna nära en vägg. Balansplatta kan med fördel användas.
6. Sittande knästräck
Sitt på en stol med båda fötterna på golvet. Sträck benen växelvis i luften. För att öka belastningen kan en vikmanschett eller tyngd fästas runt underbenet.
7. Häldrag
Ligg på rygg på golvet med raka ben och hälarna i golvet. Dra vänster häl emot dig så långt du kan. Sträck igen och upprepa med höger. Detta kan göras med handduk under hälen och då dras fiten passivt mot dig. Detta främjar rörligheten.
8. Bäckenlyft
Ligg på golvet med böjda höfter och knä. Spänn magen och lyft bäckenet rakt upp så att överkroppen ligger i linje med lårbenen.

Läs mer om egenvård vid knäartros

När och var skall jag söka för diagnos och behandling?

Har man värk i knäet som inte går över kan man direkt och utan remiss kontakta en fysioterapeut eller sin vårdcentral för en undersökning och diagnos/bedömning.

Här är fysioterapeuter som arbetar med artros

Här kan du kontakta en vårdcentral

Så här ställs diagnos

Diagnosen artros kan ställas på olika sätt och görs olika beroende på sammanhanget. Huvudsakligen skall diagnosen ställas efter samlad bedömning av anamnes, symtom och fynd vid en klinisk undersökning hos fysioterapeut eller läkare. Du behöver inte remiss för detta första besök utan bokar själv din tid till önskad vårdgivare. Vid besöket får du berätta om dina symptom och sjukdomshistoria (anamnes) och sedan blir du noggrant undersökt. Man tittar bland annat på knäets utseende, ledrörlighet och svar på olika knätester. Andra möjliga orsaker till smärtan utesluts och aktuella riskfaktorer iakttas.

Röntgenundersökning

En röntgenundersökning kan ibland visa om det finns artros i knäet, men artros i ett tidigt skede syns inte på röntgen och överensstämmelsen mellan röntgenförändringar och symtom är därav dålig. Man kan ha artrosförändringar på röntgen utan symtom och vice versa. Ungefär hälften av alla som har ont i knät, där det finns skäl att misstänka att artros ligger bakom symtomen, har inga synliga förändringar på röntgen.
I de fall där man kan observera förändringar på röntgen kan man se en minskning av ledspringan eftersom broskhöjden minskat. Ibland ser man bennabbar (osteofyter). Artrosprocessen har dock pågått i många år innan dessa effekter syns på röntgen.
Olika magnetkamera-tekniker kan användas för att studera och visualisera tidiga tecken på artros. Artroskopi (titthålskirurgi) används i vissa fall.

Riskfaktorer, symtom och kliniska fynd relaterade till knäartros

Riskfaktorer att ta hänsyn till i anamnesen
Ålder
Kön
Övervikt
Tidigare ledskada
Överbelastning under arbete eller fritid
Ärftlighet

Vanliga symtom
Belastningssmärta
Nedsatt funktion
Morgonstelhet

Kliniska fynd vid undersökning
Krepitationer
Nedsatt ledrörlighet
Ökad bredd på knäleden

Tumregel att följa för diagnosen knäartros (gonartros)

Patienter med belastningsrelaterade besvär från knäet, äldre än cirka 40 år och med rörelsestelhet på morgonen som varar mindre än 30 minuter, med krepitationer (ledknaster), nedsatt rörelseomfång och ledsvullnad har vanligen artros och ska erbjudas behandling (fysioterapi, information och träning), oberoende av om röntgenförändringar föreligger.

Orsak till knäartros

Artros är ingen enhetlig sjukdom utan snarare en kombination av olika patogena processer som kan sättas igång av olika orsaker. Det kan även kallas ledsvikt. Ledsvikt är en konsekvens av obalansen mellan de krav som ställs på leden och ledens förmåga att motsvara dessa krav. Artros kan uppstå i en normal led som utsätts för onormala påfrestningar eller normal användning av en led som av olika anledningar är försvagad.
I alla kroppens leder möts minst två ben och delarna som möts är täckta med ett lager brosk vilket gör att benändarna kan glida lättare mot varandra utan friktion och fungerar som en stötdämpare i leden. Ledvätskan i leden hjälper också till att minska friktionen. I knäet möts lårben och skenben. Vid knäartros bryts brosket ned och det underliggande benet kan påverkas. När ledbrosket bryts ner blir ledhinnan (kapseln) inflammerad och svullen och det är den reaktionen som orsakar smärta och stelhet.

De viktigaste riskfaktorerna för artros är ålder, kön, övervikt, tidigare ledskada, överbelastande arbete, elitidrott och ärftlighet. Skador på menisken eller korsbandet ökar risken för artros i knäleden tiofaldigt. Studier som totalt involverade 5700 patienter visade att nedsatt styrka i främre lårmuskulaturen innebar ökad risk att utveckla knäartros.

Övervikt är starkt relaterat till knäartros och anses både öka belastningen på leden men även på ett systemiskt plan påverkar övervikt risk för artros. Med BMI (body Mass Index) som är ett mått på vikt i relation till längd, där normalvärde ligger på 20-21, kan man se att risken för artros i både knä och höft även är relaterat till graden av övervikt. Ett BMI på 24–25 innebär exempelvis en trefaldig riskökning och ett BMI på omkring 30 en åttafaldig riskökning för svår artros som leder till en knäoperation med ledprotes.

I jämförelse med dessa riskökningar är andra faktorers påverkan, såsom arbetsrelaterad ledbelastning, av mindre vikt. Den ärftligt betingade risken att utveckla artros är dock betydande. En del arbeten som involverar knästående, huksittande och trappgång associeras med högre risk att utveckla knäartros. Sportande på elitnivå kan ge en högre risk men vanlig fysisk aktivitet som joggning är inte relaterat till ökad risk.

Prognos

Studier tyder på att en optimerad ledbelastning genom viktreduktion och träning kan bromsa sjukdomen.

Personer med artros i knä eller höft har en förhöjd risk för alltför tidig död i hjärt- och kärlsjukdom, och överdödligheten ökar med graden av nedsatt ledfunktion. Därför är det viktigt att utreda förekomsten av de riskfaktorer som går att påverka. Det kan till exempel handla om högt blodtryck, höga blodfetter, rökning, övervikt och låg fysisk aktivitet.

Sjukdomen och smärtorna innebär ibland att man får en sämre livskvalitet eftersom det kan vara svårt att gå och nattsömnen störs av smärtorna. En operation kan vara nödvändig i dessa fall.

Hur vanligt är knäartros? Hur många drabbas?

Det finns ingen helt tillförlitlig statistik över antalet personer som har artros. Alla med smärta och begränsad rörlighet i någon led uppsöker inte vården och får därför ingen diagnos. Vi vet dock att
större delen av befolkningen över 50 år får artrosbesvär. Då antalet äldre (och övervikt) ökar i samhället förväntas en ökning av artros också. Hos personer som är 65 år eller äldre är artros den vanligaste orsaken till en fysisk funktionsinskränkning. För kvinnor över 60 år är artros är den femte vanligaste sjukdomen, men artros förekommer även hos yngre och medelålders personer och har då ofta samband med övervikt, fetma eller en tidigare ledskada. Bland män och kvinnor i åldersgruppen 35–55 år har ungefär 15 procent smärta i ett knä, som ofta är orsakad av artros.

– Prevalens 4% – 30% i befolkningen > 45 år
– Prevalens 40-60% i befolkningen över 75 år
– Knäartros är vanligare hos kvinnor

Kan knäartros undvikas eller förebyggas?

Riskfaktorer för knäartros kan indelas i påverkbara och icke-påverkbara. Man kan ju knappast påverka ökande ålder, ärftlighet eller kvinnligt kön. Påverkbara faktorer kallas också livsstilsfaktorer.

Faktorer vi kan påverka

Information: Det är viktigt att lära sig hantera sin sjukdom. Kunskap om riskfaktorer, behandling och kontakt med andra i samma situation kan hjälpa till att göra livet lättare för artros patienter. Artros skolor finns på flera orter.
Övervikt: God kost och regelbunden motion är viktigt. Ju mer övervikt, ju mer belastning på knäleden, desto större risk för artros.
Svaga lårmuskler och sämre funktion i nedre extremiteten: Styrketräning för benen och regelbundna promenader kan avsevärt minska risken för artros samt att det leder till flera positiva konsekvenser i övrigt.
Ledskada: Vet man att man haft en skada i knäleden måste man vara extra uppmärksam på övriga riskfaktorer. Starka muskler kan skydda en utsatt led.
Belastning utöver vad vävnaderna kan tolerera: Elitidrottare och personer med tungt arbete löper större risk att drabbas av artros.

Differentialdiagnoser

  • Reumatologiska sjukdomar
  • Främre knäsmärta, PFSS (drabbar ofta yngre kvinnor)
  • Smärta från rygg, höftled.
  • Fotrelaterade knäbesvär
  • Degenerativ meniskskada
  • Stressfraktur
  • Tumör

Referenser

  • Oiestad BE et al. Knee extensor muscle weaknes is a risk factor for development of knee osteoarthritis. A systematic review and meta-analysis. Osteoarthritis Cartilage 2015;23(2):171-7
  • Creamer P, Hochberg M. Osteoarthritis. Lancet 1997;350:503-09.
  • Lohmander S. Etiologi och patofysiologi vid artros-terapeutiska konsekvenser. Läkemedelsverket 3:2004.
  • Roos E. Vad är Knäartros? In; Holmström E & Moritz U. (red.) Rörelseorganens funktionsstörningar- Klinik och sjukgymnastik. 3e Uppl. Studentlitteratur.2007
  • BOA registret 20140118 http://www.boaregistret.se/
  • Knee Osteoarthritis Outcome Score KOOS.http:// www.koos.nu/
  • Klässbo M, Larsson G, Harms-Ringdahl K. Promising outcome of a hipschool for patients with hip dysfunction. Arthritis Reum 2003;49:321-7-
  • Läkemedelsverket; Behandlingsrekommendationer av artros. 20140118 http://lakemedelsverket.se/
  • Nationella riktlinjer för höft och knäartros, Socialstyrelsen 20140118. http://www.socialstyrelsen.se/
  • Roos E. Artros. In; FYSS 2008. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Statens folkhälsoinstitut. 2008
  • Slemenda C, Heilman DK, Brandt KD, Katz BP, Mazzuca SA, Braunstein EM, Byrd D, el al. Reduced quadricepsstrength relative to bodyweight. A riskfactor for knee osteorthritis in women? Arthritis Rheum 1998;41:1951-9.

Alla vårdgivare som arbetar med knäartros