Röntgen – slätröntgen

Skribent Axel Öhlin, läkarstudent
Uppdaterat 2014-08-12
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Röntgen - slätröntgen

Röntgen

Röntgen, även kallad konventionell röntgen, slätröntgen eller ångröntgen, är en bilddiagnostik som bygger på joniserad strålning och som ger platta 2D bilder. Eftersom joniserande strålning är potentiellt farligt är det viktigt att denna undersökningsmetod endast används när man säkert kan säga att den information man får av bilden är till större nytta för patienten än den skada man utsätter densamma för i och med bildtagningen. Undersökningsmetoden är relativt billig och snabb att genomföra samt att den kan tillföra värdefull och nödvändig information vid diagnosställande. Röntgen är den vanligaste undersökningsmetod

Så fungerar röntgen

Slätröntgen är en form av bilddiagnostik som bygger på joniserande strålning. Med hjälp av ett så kallat röntgenrör skapar man fotoner som skickas igenom kroppen och beroende på hur tjocka och hur hög densitet de olika kroppsdelarna har kommer fotonerna bromsas upp i olika hög grad. Denna skillnad i uppbromsning kommer då ge upphov till en skugga som registreras av en bildplatta på den andra sidan av patienten sett från bildröret. Gas, som exempelvis luft i tarmen eller lungorna, har låg densitet och kommer därmed vara dåligt på att bromsa upp fotonerna varpå de kommer presenteras som svart på röntgenbilden. Skelett däremot har betydligt högre densitet varför det kommer ha en högre uppbromsande effekt på fotonerna och därmed presenteras som vitt på röntgenbilden.
För att få en så optimal bild som möjligt av det man vill titta på för stunden kan man modifiera de olika parametrarnas effekt och ström. Om man sänker effekten kommer man få en högre kontrast eftersom fotonerna blir mer känsliga för kroppens uppbromsning, detta ner till en nivå då fotonerna bromsas upp helt och alltså inte ger någon bild alls. Men eftersom fotonerna kommer vara en längre tid i kroppen kommer patienten få en högre dos strålning vilket inte är bra. Vill vi istället se något som ligger bakom exempelvis ett revben vill vi höja effekten eftersom vi vill att fotonerna inte ska bromsas upp av skelettet utan istället komma igenom med tillräckligt hög effekt för att kunna ge oss en bild av det som ligger bakom. Eftersom fotonerna nu inte bromsas upp i lika hög grad kommer patienten utsättas för en lägre dos strålning. Vill man istället öka upplösningen på röntgenbilden kan man istället höja strömmen, detta innebär att fler fotoner skickas igenom kroppen, jämför med fler pixlar i exempelvis en vanlig kamera, men det leder då till att patienten även utsätts för en högre dos.
Vill man öka kontrasten på andra sätt kan man använda sig av kontrastmedel, vilket kallas för kontraströntgen. Det går ut på att man i exempelvis tarmarna eller blodkärlen sprutar in barium respektive jod. Dessa ämnen har en densitet som skiljer sig från kroppens vilket gör att det blir lättare att då se tarmarna eller blodkärlen.

När används röntgen?

Eftersom röntgen bara producerar 2D bilder får man givetvis mindre information utifrån en sådan bild jämfört med de 3D bilder man får vid undersökning med CT (datortomografi) eller MRT (magnetröntgen). Men den är tillräckligt bra för att användas vid misstanke om vissa typer av skador och det är dessutom en relativt billig och snabb metod, varför den används flitigt för att diagnostisera bland annat olika skelettskador som exempelvis degenerativ förändringar, infektioner, cancer men även artrit och skolios.

Hur går en röntgenundersökning till?

Undersökningen kan gå till på flera olika sätt beroende på vilken kroppsdel det är man ska undersöka, ibland kan man få ligga ner och ibland kan man få sitta upp, gemensamt är dock att man på ena sidan av det område man vill undersöka placerar röntgenröret och på andra sidan bildplatten. Det är viktigt att man är helt stilla när bilden tas, vilket i sig inte brukar ta mer än några sekunder. Undersökningen gör heller inte ont. Ofta går personalen ut ur rummet när själva bilden ska tas för att minimera den strålning som de dagligen utsätts för. Vid vissa situationer, exempelvis när man ska lägga tillrätta ett benbrott, behöver man ta en serie av bilder och då kan personalen dröja kvar i rummet och bär då blyförkläden för att återigen minimera den strålning de utsätts för.