Karpaltunnelsyndrom

Skribent Mikael Boije af Gennäs, leg. fysioterapeut
Uppdaterat 2017-05-03
Dela
Gilla

Karpaltunnelsyndrom

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste så kallade nervinklämningen i armar och händer. Ungefär 5 % av Europas befolkning lider av smärta och domningar eller stickande känsla i hand och fingrar på grund av karpaltunnelsyndrom. Symtomen förvärras ofta under natten och det är vanligt att man väcks av besvären. Tungt arbete med händer och då handleden placeras i kraftig böjning eller sträckning kan också provocera smärta och övriga symtom. Kvinnor drabbas i högre utsträckning än män och risken att drabbas är större i medelåldern samt vid graviditet. Tillståndet behandlas i första hand med handledsortos, egenvård, träning, kortisoninjektion och laserbehandling, men ibland kan operation behövas.

Symtom vid Karpaltunnelsyndrom

  • Smärta i hand och fingrar, och ibland även upp i underarm och axel
  • Domningar och stickningar i tumme, pek- och långfinger
  • Smärta och domningar nattetid
  • Nedsatt greppstyrka i tummens och pekfingermuskulatur
  • Nedsatt finmotorik i handen (tumme, pekfinger och långfinger)
  • Ökade symtom vid fysisk aktivitet som inbegriper hand och underarm
  • Skavsår på fingertoppar (ovanligt symtom)

Den som har drabbats av karpaltunnelsyndrom beskriver ofta symtom som smärta och domningar eller stickningar i hand och fingrar. Smärtan sitter oftast i handen men kan även upplevas i underarm och i enstaka fall upp i axeln. Domningar upplevs främst i tumme, pekfinger och långfinger. Påverkan av ring- och lillfinger kopplas mycket sällan till karpaltunnelsyndrom. Nedsatt greppstyrka och styrka i tummens muskulatur samt nedsatt finmotorik i händer är vanligt förekommande. I svåra fall kan skavsår upptäckas på fingertopparna som en följd av nedsatt känsel. Det är mycket vanligt att tillståndet drabbar båda händerna.

Nattliga besvär med ökad smärta eller domningar är vanligt förekommande. Fysisk krävande aktiviteter som involverar händer och underarmar provocerar ofta symtomen.

Så ställs diagnosen

Diagnostisering av karpaltunnelsyndrom görs främst genom klinisk undersökning. Det innebär att vårdgivaren undersöker individen fysiskt samt tar en anamnes (sjukdomshistoria). I undersökningen och under anamnes identifieras riskfaktorer och uteslutande av differentialdiagnoser. Den kliniska undersökningen innehåller specifika tester som syftar till att reproducera symtom.

Diagnosen kan också säkerställas genom elektrofysiologisk undersökning. Det innebär att nervens ledningsegenskaper och fortledningsförmåga undersöks. Elektrofysiologisk undersökning är dock inte nödvändigt för att påbörja en konservativ behandling utan används istället främst för ställningstagande om operation.

När och var ska jag söka hjälp för diagnos och behandling?

Karpaltunnelsyndrom är ofta ofarligt men det är viktigt att söka vård då du drabbas av känselbortfall i någon kroppsdel då orsaken kan vara en annan.

Vid följande symtom bör du söka läkare

Om symtomen uppstår i samband med hög feber och stelhet i nacke, huvudvärk, talsvårigheter, kräkningar eller att man svimmar bör du söka läkarvård. Det är också viktigt att söka vård om du samtidigt upplever känselbortfall eller domningar i ben och fötter eller svullnad i fingerleder.

Sök fysioterapeut, arbetsterapeut eller läkare för bedömning, råd och behandling

Om besvären är återkommande eller inte blir bättre av vila från provocerande aktiviteter kan du söka direkt till en fysioterapeut, arbetsterapeut eller läkare för bedömning. Du kan därefter få information om egenvård och tips och råd om aktivitet och lämplig behandling.

Behandling vid Karpaltunnelsyndrom

Vid debut av symtom samt vid lindrigare symtom rekommenderas konservativ behandling av karpaltunnelsyndrom. Vid långvariga symtom eller då konservativ behandling inte fungerar används istället en enkel operativ åtgärd. I regel används konservativ behandling i fyra veckor, vid utebliven förbättring rekommenderas operation.

Ortosbehandling

Den vanligaste konservativa behandlingsåtgärden är ortosbehandling. Det innebär att den drabbade bär ett handledsskydd som håller handleden i neutralposition. Handledsortosen bärs främst nattetid då handen ofta utsätts för extrema positioner under sömnen. Den kan även bäras dagtid och med fördel i arbeten som involverar handleden och rörelser av handen. Handleds ortoser kan provas ut tillsammans med fysioterapeut eller arbetsterapeut. Det finns flera olika typer av ortoser som kan användas. Arbetsterapeuter kan också hjälpa till med utformning av specialanpassade ortoser.

Boka tid för utprovning av handledsortoser

Kortison injektion, anti-inflammatorisk medicin, ultraljud och jontofores

Kortisoninjektion i karpaltunneln kan användas för att lindra symtom. Det kan även användas som en diagnostisk hjälp inför operation.

Anti-inflammatoriska mediciner kan även det användas i det akuta skedet av karpaltunnelsyndrom. I vissa fall ordineras kortisontabletter men det är relativt ovanligt. Läkemedel som Ipren eller Voltaren kan lindra symtomen.

Vårdgivare som behandlar med kortisoninjektion

Medicinsk laser (Low-level laser therapy)

Medicinsk laser – LLLT (low-level laser therapy) är en behandlingsmetod där infrarött ljus används för att stimulera kroppens egna läkeprocesser. Precis som solljus får kroppen att producera D-vitamin verkar infrarött ljus på cellerna i kroppen. Det infraröda ljuset syftar bland annat till att stimulera blodcirkulation samt smärtlindra det behandlade området. LLLT används främst på individer med lindriga till måttliga symtom och har bevisad god effekt i flera mindre studier.

Boka tid för laserbehandling vid karpaltunnelsyndrom 

Rehabilitering vid Karpaltunnelsyndrom

I kombination med annan konservativ behandling kan fysioterapeut, arbetsterapeut, naprapat eller kiropraktor informera om rehabiliteringsåtgärder vi karpaltunnelsyndrom.

Operation

Operation reserveras ofta för individer med kraftiga symtom vid karpaltunnelsyndrom. Ingreppet är litet och utförs ofta i öppenvården under lokalbedövning. Operation är den behandlingsmetod för karpaltunnelsyndrom som har bäst effekt. Ingreppet syftar till att öppna karpaltunneln och öka utrymmet för nerven. Komplikationer efter operation av karpaltunnelsyndrom är ovanligt, det finns dock risk för ett kvarstående besvärligt ärr och smärta vid basen av handflatan.

Som nämnt tidigare kan det i vissa fall vara viktigt att söka vård då man lider av symtom som vid karpaltunnelsyndrom. Vid lindrigare besvär kan den drabbade dock pröva följande egenvård för att lindra symtomen:

  • Anti-inflammatorisk medicin till exempel Ipren eller Voltaren. Används främst i det akuta skedet och då symtomen uppstår.
  • Vila från fysiskt tungt arbete, speciellt sådant som involverar mycket arbete med händerna.
  • Ortosbehandling med handledsortoser. I den medicinska webbutiken fyseum.se finns samlade ortoser för just karpaltunnelsyndrom.

Nattortos eller handledsstöd med skena vid karpaltunnelsyndrom Handledsskydd karpaltunnelsyndorm - Manuloc Bauerfeind Handledsskydd karpaltunnelsyndrom - ManuTrain

Orsaker till Karpaltunnelsyndrom

Karpaltunnelsyndrom är i de allra flesta fall idiopatisk, vilket innebär att det kan uppstå utan en tydlig orsak. Det innebär dock inte att symtomen är utan förklaring. Symtomen som beskrivs vid karpaltunnelsyndrom beror på ett tryck på eller irritation av medianusnerven vid dess inträde i handen.

Medianusnerven passerar genom det anatomiska hålrum som kallas karpaltunneln som sitter vid basen av handflatan mot underarmen. Hålrummet utgörs av handens skelett och en bindvävshinna, flexor retinaclet. Genom karpaltunneln passerar även muskelsenor som styr fingerrörelser. En förträngning av detta hålrum leder till att nerven kan påverkas och orsaka symtomen för karpaltunnelsyndrom. När nerven kläms kan smärta, domning, stickningar och styrkenedsättning i de vävnader som försörjs av nerven uppstå. De vanligaste orsakerna till en förträning av karpaltunneln är pålagringar av vävnad på flexor retinaclet eller på de senor som passerar där, orsaken till denna pålagring är dock inte fastställd.

Vilka drabbas?

Karpaltunnelsyndrom är en mycket vanlig åkomma. Studier har rapporterat att så många som 5 % av Europas befolkning lider av karpaltunnelsyndrom och mellan 7-19 % för hela världen. Kvinnor lider tre gånger större risk att drabbas än män. Ålder är också en bidragande faktor till ökad risk, där kvinnor i större utsträckning drabbas mellan 45-54 år medan risken för män fortsätter att öka livet ut. Barn drabbas mycket sällan av karpaltunnelsyndrom.

Övervikt ökar kraftigt risken för karpaltunnelsyndrom. Ytterligare har sjukdomar som diabetes mellitus, hypotyreos och akromegali kopplats till ökad risk för syndromet. Gravida kvinnor löper också större risk.

Arbete och specifika arbetsuppgifter är vida omdiskuterade riskfaktorer för karpaltunnelsyndrom. Studier visar att individer som arbetar mycket med händerna i utsatta positioner och som kräver mycket greppande lider ökad risk. Även arbete med vibrerande redskap såsom borrmaskiner och skruvdragare under lång tid ökar risk för karpaltunnelsyndrom.

Prognos

Karpaltunnelsyndrom är sällan progressivt och förvärras därför sällan med tid. Vid lindrigare besvär kan konservativ behandling med rehabilitering och/eller kortisoninjektion leda till god lindring av symtom. Vid utebliven förbättring av symtomen efter fyra veckors konservativ behandling rekommenderas utredning om operativ åtgärd.

Differentialdiagnoser

Nackbesvär och flera så kallade systemiska sjukdomar kan ge upphov till liknande symtom eller utlösande faktorer till karpaltunnelsyndrom. Vårdgivaren bör ha nedanstående i åtanke vid diagnostisering av karpaltunnelsyndrom.

  • Cervikal radiculopati
  • Diabetes mellitus
  • Hypotyreos
  • Artros
  • Autoimmuna sjukdomar
  • Vibrationsskador
  • Andra perifera nervskador eller sjukdomar
  • Raynauds fenomen
  • Ulnaris entrapment

Referenser

Middleton, S. D. & Anakwe, R. E. (2014). Carpal tunnel syndrome. British Medical Journal.

Elwakil, T. F., Elazzazi, A. & Shokeir, H. (2007). Treatment of carpal tunnel syndrome by low-level laser versus open carpal tunnel release. Laser in Medical Science.

Tal-Akabi, A. & Rushton, A. (2000) An investigation to compare the effectiveness of carpal bone mobilisation and neurodynamic mobilisation as methods of treatment for carpal tunnel syndrome. Manual Therapy.

Newinton, L., Harris, C. & Walker-Bone, K. (2015) Carpal tunnel syndrome and work. Best Practice & Research Clinical Rheumatology.

Dakowicz, A., Kuryliszyn-Moskal, A., Kosztyła – Hojna, B. et al. (2011) Comparison of the long – term effectiveness of physiotherapy programs with low – level laser therapy and pulsed magnetic field in patients with carpal tunnel syndrome. Advances in Medical Science.