Höftartros (coxartros)

Skribent Eva Deurloo, leg. fysioterapeut
Uppdaterat 2014-08-11
Dela
Gilla

Höftartros

Höftartros kallas även coxartros. Det är en kronisk sjukdom som utvecklas gradvis över månader och år. Symptomen kommer oftast smygande och kan börja med att höftleden smärtar efter träning eller fysisk aktivitet. Höftartros är vanligare ju högre upp i åldrarna man kommer men förekommer även bland yngre, då oftast efter tidigare trauma till leden.

Vid höftledsartros förändras brosket i leden mellan lårbenet och bäckenet gradvis. Broskytan blir ojämn och gropig samt tunnare och benändarna kommer mer i kontakt med varandra vilket ger smärta. Artros angriper framför allt brosket i leden men även ben, ledband och muskler påverkas så småningom. Man kan se artros som en obalans mellan uppbyggande och nedbrytande faktorer som ger försämringar i broskkvalitet och broskmängd.

Höftartros kan vara primär utan känd orsak eller sekundär det vill säga förorsakad av tidigare skada, felställning eller sjukdomsprocess i leden.

Höftartros ger ofta smärta i ljumskområdet på den drabbade sidan, över framsida låret och ner mot insidan/framsida av knäet. Det kan leda till att man får svårt att böja sig och gå längre sträckor. Det finns inget botemedel mot höftartros men med anpassad träning, viktnedgång och hjälpmedel kan förloppet bromsas upp. I vissa fall krävs operation då en protes ersätter den skadade leden.

Smärta i leder är en vanlig orsak till besök i hälso- och sjukvården och artros är den vanligaste ledsjukdomen. Enligt WHO är artros en av de tio mest invalidiserande sjukdomarna i världen. Förr trodde man att artros var ett ålderstecken som berodde på att lederna var utslitna, nu vet man att artros drabbar alla åldrar och snarare är en följd av inaktivitet än aktivitet.  Artros klassas som en icke-inflammatorisk reumatisk ledsjukdom.  Det finns i dagsläget ingen behandling som kan bota artros utan behandlingen inriktas på att minska symtom och underlätta och förbättra funktion i vardagen.  Bäst behandling är vanligtvis tidigt insatt träning.

Symtom

Smärta är huvudsymtom vid höftartros. Smärtan ökar gradvis och blir mer och mer begränsande ju mer sjukdomen fortskrider. Patienter med höftartros kan få smärta vid aktiviteter som gång, trappgång, trädgårdsarbete och hushållsarbete. Inte sällan förekommer nedstämdhet och till och med depression. För dem som fortfarande arbetar, kan det innebära högre grad av sjukskrivning och sämre arbetsförmåga. Trötthet och sömnproblem är vanligt när sjukdomen är långt framskriden.

Typiska symtom vid höftartros inkluderar:

  • Ledstelhet särskilt efter inaktivitet och när man kliver upp ur sängen på morgonen.
  • Smärta, svullnad och ömhet i och runt höftleden.
  • Ljud eller känsla av krasande i leden när ben möter ben.
  • Svårighet att böja i höften och t.e.x dra på sockar eller knyta skor.

Artros är ett tillstånd som i sitt slutstadium omfattar alla ledens vävnader och inte bara brosket. Såväl skelett som ledband, ledhinna och ledvätska är påverkade.

Behandling

Det finns i dagsläget ingen behandling som kan bota artros utan behandlingen inriktas på att minska symtom och behovet av mediciner.

Evidensbaserade (vetenskapligt bevisade) metoder för behandling specifikt av höftartros är dåligt forskade på. De behandlingsmetoder som i studier visat sig ha effekt är: vattengymnastik, akupunktur och hjälpmedel som käpp vid gång. Viktnedgång anses vara rekommenderat för att avlasta leden även om det inte entydigt bevisats ha ett samband just vid höftartros.

Läkemedelsverket behandlingsrekommendationer för artros

Behandlingspyramid artros


Läkemedelverkets riktlinjer vid lätt till måttlig artros är illustrerad med en pyramid. Basbehandling skall erbjudas alla och först när basbehandling inte är tillräcklig skall kompletterande behandling provas och först därefter skall operation erbjudas vid behov.

Information, träning och viktnedgång är viktigaste behandlingen vid höftartros

Information står som första steg i denna behandlingspyramid. Personer med höftartros behöver kunskap om hur hen själv med enkla medel kan minska och förebygga funktionshinder. Ett bra sätt att ge kunskap och kombinera individuellt möte med gruppverksamhet är så kallad Artrosskola. Artrosskola har visat sig minska självskattade besvär och öka hälsorelaterad livskvalitet. På vissa orter kan man hitta en så kallad Höftskola som riktar sig till dig med just höftbesvär.

Viktnedgångkan vara ett sätt att minska besvär vid höftartros. Inte bara mekaniska faktorer påverkas utan även ämnesomsättning och hormonbalans. Höftartros och övervikt är dock lite studerat så det förekommer motstridiga resultat gällande effekter.

Träning är mycket viktigt vid artros. Man bör träna rörelseomfång, muskelstyrka, stabilitet, koordination och kondition.

Träningen har flera verkningsmekanismer:

  •  Muskelaktivitet är smärtlindrande.
  • Ökad muskelstyrka och funktion ger ökad stabilitet i leden och detta innebär mindre belastning.
  • Broskkvaliteten kan förbättras och sjukdomsutvecklingen går långsammare.
  • Träning är ofta förknippad med viktnedgång som bidrar till att minska belastningen på leden.

Det gör ont att börja träna med ledproblem och mätbar effekt av träningen på problemen ses först efter 6-8 veckor. För att kunna träna krävs det i vissa fall att någon form av smärtstillande behandling ges innan. Det kan vara värme/kyla, TENS, Akupunktur eller smärtstillande läkemedel.

För att hantera smärta kan man använda en smärthanteringsmodell. Smärta upp till 5 på en 10 gradig skala accepteras efter träning men smärtan bör inte öka till nästa dag. Det innebär inte att smärtan måste vara noll dagen efter träning utan att grundsmärtan inte tillåts att successivt öka från dag till dag.

Läkemedelsbehandling och injektionsbehandling

Läkemedelsbehandling är andra steget i pyramiden. Din läkare kan hjälpa till med rekommendationer för smärtstillande och/eller inflammationshämmande läkemedel. Ibland förekommer kortisoninjektionsbehandling i leden för temporär smärtlindring.

Operation vid höftartros

Operation är den översta nivån i pyramiden. I de fall då träning och smärtstillande behandlingar inte längre ger effekt och vid besvärlig vilosmärta kan operation övervägas. Patienten blir då remitterad till en ortopedkirurg för bedömning och eventuell operation med höftprotes. Varje år utförs 10 000 höftledsplastiker i Sverige på grund av artros. Tekniken är väletablerad och ger oftast goda resultat. Funktion och välbefinnande hos patienten återställs till nivåer nära de normala för åldern. Det finns forskning som tyder på att man inte ska vänta för länge med operation och att det långsiktiga resultatet blir bättre om operationen utförs innan funktionsförmågan är för låg. Rehabiliteringen efter operationen är viktig för det långsiktiga resultatet.

Läs mer om behandling här

Egenvård

Egenvård är centralt i höftartros behandling. Att upptäcka och använda sina egna resurser för att ta kontroll över sin sjukdom är viktigt i rehabiliteringen. Eftersom artros är en kronisk sjukdom måste träning integreras i det dagliga livet och inte vara för svårt att utföra dagligen. Det gäller att upprätthålla ledrörligheten och öka uthålligheten och styrkan i muskulaturen i kring höften. Motion och träning fungerar också smärtlindrande.

Konditionsträning bör utföras med måttlig intensitet (att man inte ska bli så andfådd att man inte kan prata under träning) 3 ggr eller mer per vecka och 30 minuter (sammanlagt) per gång. Detta kan vara promenader, stavgång, cykling, simning eller liknande. Denna typ av träning främjar hjärta och kärl, ökar uthålligheten och ger styrka och smärtlindring. Det förebygger också övervikt. Förutom konditionsträning bör man ha ett hemträningsprogram som utförs dagligen. Din fysioterapeut kan utforma ett program anpassat utefter dina förutsättningar.

Förslag på övningar för hemträning

När och var skall jag söka för diagnos och behandling?

Om man besväras av smärta och stelhet runt höften kan man kontakta sin vårdcentral eller en fysioterapeut för en undersökning.

Så här ställs diagnos

Diagnosen ställs genom klinisk undersökning hos fysioterapeut eller läkare.

Röntgenundersökning kan ge indikation om hur långt framskriden sjukdomen är men räcker inte för att ställa diagnos. Förändringar man kan se på röntgenbilder är minskad ledspalt (minskat utrymme mellan lårben och höft), skleros (ökad kalkinlagring), cystbildning (hålrum i skelettet) och osteofyter (benpålagringar). Sambandet mellan dessa typiska ledförändringar vid artros och kliniska fynd (symtom) är svagt. Höftartros underdiagnostiseras och missas därav om man utgår enbart från röntgenfynd. Patienter med höftartros har ofta rygg eller knäbesvär och ibland behandlas dessa utan framgång innan höftartros uppmärksammas som anledning till problemet. God kunskap i klinisk diagnostik minskar risken att missa diagnosen höftartros.

När en patient söker görs en anamnes (sjukdomshistoria) och fysisk undersökning. Smärtan som associeras med höftartros sker oftast först i samband med aktivitet. Patienter berättar om en gradvis ökande höftsmärta som ökar vid rörelse och avtar vid vila. När sjukdomen blir mer uttalad kan morgonstelhet och vilosmärta förekomma. Även nattliga smärtor förekommer.

En fysisk undersökning bör utesluta andra anledningar till höftsmärtan. Rörlighetsomfånget undersöks i knä och ländrygg för att utesluta att dessa leder orsakar problemen. Den största kliniska indikationen för höftartros är smärta som förvärras av inåtrotation av höften. Smärta som placerar sig i ljumsken samt som strålar ut över framsida lår och ner mot knät är typiskt för besvär i höftleden. I ca 20 % av personer med höftartros är problemen bilaterala d.v.s.förekommer i båda höftlederna.

När man observerar gångmönster ser man ofta en förkortad steglängd och hälta. Lår- och höft musklerna är mindre och svagare på den drabbade sidan och benet kan vara lite kortare.

Blodprov eller prov på ledvätska utförs inte rutinartat om man inte misstänker inflammation. 

Orsak till knäartros

Artros är ingen enhetlig sjukdom utan snarare en kombination av olika sjukliga processer som kan sättas igång av olika orsaker. Det kan även kallas ledsvikt. Ledsvikt är en konsekvens av obalansen mellan de krav som ställs på leden och ledens förmåga att motsvara dessa krav. Artros kan uppstå i en normal led som utsätts för onormala påfrestningar eller normal användning av en led som av olika anledningar är försvagad.

Det är sällan en bakomliggande faktor som gör att man får höftartros. Oftast kan vi inte säga varför. Höftledsförändringar och felställningar hos nyfödda och barn kan bidra till utvecklandet av artros. Frakturer, ledbandsskador och andra akuta skador på ledstrukturer kan bidra till att öka risken. I de fall där man tror sig veta att artrosen kommer till följd av en annan åkomma kallas den för sekundär.

Åldern är en stor riskfaktor för att få höftartros. Ju äldre man är, ju större är risken.

När det gäller höftartros spelar ärftlighet stor roll.

Övervikt anses bara ha en måttlig inverkan på risken att få höftartros men ökar risken att man blir opererad i sin höft.

Balettdansöser och jordbrukare som jobbar med djurhållning löper högre risk att få höftartros men anledningen är inte klarlagd. 

Prognos

Det finns ännu inga läkemedel som påverkar sjukdomsprocessen vid artros. Nya studier tyder dock på att om man förbättrar ledbelastningen genom viktreduktion och träning kan man bromsa förloppet av sjukdomen.

Personer med artros i knä eller höft har en förhöjd risk för alltför tidig död i hjärt- och kärlsjukdom, och överdödligheten ökar med graden av nedsatt ledfunktion. Därför är det viktigt att utreda förekomsten av de riskfaktorer som går att påverka. Det kan till exempel handla om övervikt, låg fysisk aktivitet, högt blodtryck, höga blodfetter och rökning.

Sjukdomen och smärtorna innebär ibland att man får en sämre livskvalitet eftersom det kan vara svårt att gå och nattsömnen störs av smärtorna. En operation kan vara nödvändig i dessa fall.

Omkring 1/3 av alla patienter får så småningom så stora besvär att operation blir nödvändig medan 1/3 under en 10 års period trots måttlig och bestående funktionsinskränkning endast anger begränsad smärta. En snabb nedbrytning av leden med inflammatoriska inslag innebär dock en sämre prognos liksom bilateralt (dubbelsidigt) engagemang.

Ofta ger operation mycket bra resultat och funktion och smärta återställs till det normala för åldern. Normalpatienten kan efter en höftprotes operation leva ett aktivt liv. 

Hur vanligt är höftartros? Hur många drabbas?

Det finns ingen helt tillförlitlig statistik över antalet personer som har artros. Alla med smärta och begränsad rörlighet i någon led uppsöker inte vården och får därför ingen diagnos. Vi vet dock att

större delen av befolkningen över 50 år får artrosbesvär. Då antalet äldre (och överviktiga) ökar i samhället förväntas en ökning av artros också. Hos personer som är 65 år eller äldre är artros den vanligaste orsaken till fysisk funktionsinskränkning. För kvinnor över 60 år är artros den femte vanligaste sjukdomen men artros förekommer även hos yngre och medelålders personer och har då ofta samband med övervikt, fetma eller en tidigare ledskada.

I Skandinavien är höftartros dubbelt så vanligt som knäartros.

Förekomsten av höftartros som är verifierad av röntgen i en stadsbefolkning är drygt 3 % i åldrarna över 55 år. Könsfördelningen är jämn och sjukdomen är bilateral (dubbelsidig) i 40 % av fallen.

Kan höftartros undvikas eller förebyggas?

Riskfaktorer för höftartros kan indelas i påverkbara och icke-påverkbara. Man kan ju knappast påverka ökande ålder eller ärftlighet . Påverkbara faktorer kallas också livsstilsfaktorer. Artros är den vanligaste orsaken till fysisk inaktivitet hos pensionärer. Patienter med artros har ett högre BMI (Body Mass Index) än pensionärer utan artros vilket innebär att de oftare är överviktiga.

Information:
Det är viktigt att lära sig hantera sin sjukdom. Kunskap om riskfaktorer, behandling och kontakt med andra i samma situation kan hjälpa till att bättre förstå sitt sjukdomstillstånd och göra livet lättare för artros patienter. Artros skolor finns på flera orter. Se:  www.boaregistret.se

Övervikt:
God kost och regelbunden motion är viktigt. Ju mer övervikt, ju mer belastning på höftleden.

Svaga muskler och sämre funktion i ben och höft:
Styrketräning för benen och regelbundna promenader kan avsevärt påverka riskerna för artros och dess konsekvenser i positiv riktning.

Ledskada:
Vet man att man haft en skada i höftleden måste man vara extra uppmärksam på övriga riskfaktorer. Starka muskler kan skydda en utsatt led.

Belastning utöver vad vävnaderna kan tolerera:
Elitidrottare och personer med tungt arbete löper större risk att drabbas av artros.

Differentialdiagnoser

  • Lumbal spondylos
  • Lumbal spinal stenos
  • Högt lumbalt diskbråck
  • Prostatacancer med bäckenmetastas
  • Coxit
  • Arteriell insufficiens.

Referenser

  • Lane N E. Osteoarthritis of the Hip. N Engl J Med 2007; 357:1413-1421. Oct 4,2007.
  • Bennell K. Physiotherapy management of hip osteoarthritis. Journal of Physiotherapy. Vol 59. 2013.
  • www.viss .nu/handläggning/vardprogram/musko-skelett/hoftledsartros
  • Creamer P, Hochberg M. Osteoarthritis. Lancet 1997;350:503-09.
  • Lohmander S. Etiologi och patofysiologi vid artros-terapeutiska konsekvenser. Läkemedelsverket 3:2004.
  • Roos E. Vad är Knäartros? In; Holmström E & Moritz U. (red.) Rörelseorganens funktionsstörningar- Klinik och sjukgymnastik. 3e Uppl. Studentlitteratur.2007
  • BOA registret 20140118 http://www.boaregistret.se/
  • Klässbo M, Larsson G, Harms-Ringdahl K. Promising outcome of a hipschool for patients with hip dysfunction. Arthritis Reum 2003;49:321-7-
  • Läkemedelsverket; Behandlingsrekommendationer av artros. 20140118 http://www.lakemedelsverket.se/
  • Nationella riktlinjer för höft och knäartros, Socialstyrelsen 20140118. http://www.socialstyrelsen.se/
  • Roos E. Artros. In; FYSS 2008. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Statens folkhälsoinstitut. 2008

Läs mer om olika behandlingsformer vid höftartros

Få tips på övningar att göra hemma

Kontakta vårdgivare som arbetar med höftartros