Meniskskada

Skribent Mikael Boije af Gennäs, leg fysioterapeut
Uppdaterat 2017-09-01
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Meniskskada

Meniskskada

Den knäskada som drabbar den stötdämpande och stabiliserande broskdelen (menisken) i knät kallas meniskskada. Skada i menisken uppstår vanligen i samband med ett trauma där knät vrids i ett belastat och böjt läge, som till exempel vid en snabb vändning. Det är en vanlig skada bland unga idrottare och främst inom fotboll-, innebandy-, handboll eller skidåkning. Den som har drabbats av en meniskskada besväras av smärta i den så kallade ledspringan och vanligast i den på insidan av knät. Svullnad, låsningar och svårighet att sitta på huk eller att utföra snabba vändningar är också vanliga symtom.

I den yngre aktiva befolkningen uppstår meniskskador genom att menisken utsätts för en skjuvkraft mellan lår- och underben som resulterar i en bristning i menisken. I den äldre befolkningen är det vanligt att meniskskador beror på åldersförändringar i menisken och skadan kan då uppstå vid lättare vridrörelser av knät.

Behandlingen skiljer sig åt beroende på typ av meniskskada. Akuta meniskskador, främst i den yngre befolkningen, går ibland att reparera genom operation. Vid så kallade degenerativa meniskskador kan goda resultat uppnås genom rehabiliteringsträning och operation kan ofta undvikas. Då meniskskadan leder till upprepade låsningar i knät är det i många fall indikation på operation.

Symtom vid meniskskada

  • Smärta vid knäts ledspringor, oftast på insidan knät
  • Skarp smärta vid belastade vridrörelser, ibland med kvarstående molvärk
  • Smärta vid tryck mot knät
  • Svårighet att sitta på huk
  • Låsningar av knät
  • Svullnad kan förekomma
  • Stelhet och stramhet vid uppresning
  • Svaghet och att knät viker sig ”giving way”
  • Ibland kan menisken hamna så att en mekanisk låsning finns som hindrar knät att sträckas

Symtomen är smärta från knäleden och särskilt vid springan mellan lår- och underben (ledspringan). Smärta på insidan av knät är vanligare än på utsidan då den inre menisken oftare är den som skadas. Vridrörelser, som hastiga vändningar, med belastning på knät provocerar ofta smärta. Denna smärta upplevs ofta som huggande eller skärande i några sekunder men kan bestå som molande värk i flera timmar efter rörelsen. Vissa individer kan få störd sömn på grund av smärta från det skadade knät då de ligger på sida eller vrider på sig. Detta för att knäna då trycker mot varandra. Svullnad, klickande ljud och svårighet att sitta på huk är vanligt för individer med meniskskador.

Förutom smärta är låsningar av knät ett symtom. Individen upplever då att det är svårt eller omöjligt att sträcka ut knät helt. Vanligast är att knät upplevs stelt och stramt samt att det är smärtsamt att sträcka knät som vid till exempel uppresning från sittande. Mer ovanligt är att menisken har placerat sig på ett sådant sätt i knät att den utgör ett mekaniskt hinder för sträckning. Vid denna typ av låsning behöver individen ofta vrida eller knycka till knät för att komma ut till full sträckning. Ibland kvarstår knät i låsning och då krävs akut omhändertagande hos ortoped.

Det förekommer mycket sällan vilosmärta som inte är kopplad till rörelse eller belastning vid meniskskada. Svaghet, ledknaster, instabilitet eller ”giving way”-symtom kan förekomma men anses mer ovanligt och är ofta tecken på kombinationsskada.

Så här ställs diagnosen

Klinisk undersökning och sjukdomshistoria ligger till grund för diagnostisering av en meniskskada. Den kliniska undersökning består av flera rörelser och tester som tillsammans kan ge ett bra svar på huruvida menisker är skadade eller inte. Vid misstanke om meniskskada kan magnetkameraundersökning (MRT) användas för att fastställa diagnos och undersöka lokalisation och typ av skada. Det är dock viktigt att påpeka att MRT inte uteslutande kan ligga till grund för operation av meniskskada och en klinisk och funktionell undersökning är av lika stor vikt.

När ska man söka vård?

Vid en knäskada rekommenderas att följa de råd gällande RICE-regimen initialt. Se nedan under stycket om egenvård.

  1. Om knät inte går att belasta eller om det föreligger stora problem med låsningar rekommenderas att söka akut vård.
  2. Vid lättare besvär rekommenderas vila då skadan kan läka ut av sig själv. För yngre individer förväntas dock en snabb återhämtning. Om besvären kvarstår längre än en till två veckor rekommenderas att söka vård.

Vårdgivare som diagnostiserar och rehabiliterar meniskskador

Anatomi och biomekanik

I knäleden finns två menisker, en inre och en yttre. Dessa består av brosk och är formade som halvcirklar med en tjockare yttre kant och är smalare in mot knäts centrum. Meniskerna fungerar som stötdämpare samt bidrar med stabilitet i knäleden vid vridrörelser genom att de förstorar kontaktytan mellan över- och underbenets konvexa ledytor. Den inre menisken är sammankopplat till det inre sidoligamentet på knät. Det leder till att menisken inte är lika rörlig som den yttre och det är därför vanligare med skador på den inre menisken. På grund av kontakten mellan det inre sidoligamentet och den inre menisken är det vanligt med kombinationsskador på ligament och menisk. Som nämnts tidigare är menisken blodförsörjd främst i dess yttre, tjockare del vilket påverkar dess läkningsförmåga. Den yttre, mer blodförsörjda del har större potential att läka då den får rikligt med näring från blodet medan den inre delen av meniskerna har en sämre läkningsförmåga.

Orsaker

En akut meniskskada uppstår ofta i samband med en vridning av ett lätt böjt, viktbärande knä. En vanlig rörelse är alltså i en snabb vändning där foten trycker ifrån marken, knät är lätt böjt och överkroppen är roterad mot målet. Detta resulterar i en så kallad skjuvkraft mellan lårbenet och underbenet. Skjuvkraften resulterar i att menisken brister. Akuta meniskskador är vanligast hos yngre individer. Äldre individer drabbas mer frekvent av så kallade degenerativa meniskskador där åldersrelaterad nedbrytning av vävnad ligger till grunden för skadan. Degenerativa meniskskador kan uppstå vid mycket små krafter och vridningar och ses ibland inte som ett trauma. Meniskskador kan uppstå som en enskild skada men även i kombination med ligamentskador i knät.

Vilka drabbas av meniskskador

Unga individer drabbas i större utsträckning av meniskskador och är vanligast i åldrarna 20-29 år. Unga män lider 2½-4 gånger högre risk att drabbas än kvinnor. Då ett trauma mot knät, oftast en kraftig vridning, föreligger är idrotter som fotboll och skidåkning kopplade till ökad risk för meniskskador. Individer under 10 år drabbas mycket sällan av meniskskador.

Behandling vid meniskskada

En meniskskada kan behandlas genom operation eller rehabiliteringsträning (konservativt) beroende på typ av skada och lokalisation i menisken. Rehabilitering rekommenderas dock alltid oavsett om operation övervägs då en kombination ofta är gynnsamt.

Rehabiliteringsträning har god effekt för individer med meniskskador utan rörelseinskränkning samt då endast minimal smärta och ingen svullnad föreligger. Så kallade degenerativa meniskskador där skadan uppstått under en längre tid, och alltså inte av ett trauma, behandlas främst konservativt. Denna typ av meniskskada går sällan att reparera genom operation och menisken tas då istället bort. Rehabiliteringsträning vid degenerativ meniskskada leder ofta till likvärdiga resultat med operation varför rehabträning är förstavalet.

Utöver träning kan även Low-Level Laser Therapy (LLLT) användas i rehabiliteringen av meniskskador. LLLT verkar genom att hjälpa kroppens egna läkeförmåga och kan således påskynda läkningen vid meniskskador. Behandling med LLLT vid meniskskada minskar upplevd smärta och ökar knäfunktion.  Behandlingen rekommenderas utföras under 6 veckor och totalt 9 behandlingar med en ljusvåglängd av 904nm.

Operativa åtgärder rekommenderas främst för yngre individer med meniskskada i den yttre delen av menisken som är välförsörjd med blod. Detta då denna del av menisken ofta går att reparera med goda möjligheter till läkning. Andra typer av meniskskador som innebär att en del av menisken opereras bort genomförs i regel endast om individen lider av svår smärta och låsningar.

Egenvård vid meniskskada

Vid skador där ett trauma föreligger är det viktigt med ett lämpligt akut omhändertagande. Modifierad aktivitet, kyla, kompression och högläge, så kallad PRICE/POLICE-regim, rekommenderas alltid vid traumatiska skador.

Regimen bör hållas under de första 3 dygnen efter en akut skada.

Mindre meniskskador kan läka ut av sig själv och det är därför viktigt att vila och att undvika aktiviteter som kan leda till ny eller förvärrad skada. Rörelser som provocerar smärta bör därför undvikas och specifikt böjning av knät och samtidig rotation av underbenet under ett par veckor. Anti-inflammatorisk medicin som Ipren och Voltaren kan användas i det akuta skedet för att minska smärtan.

Konservativ behandling och rehabilitering syftar till att öka rörelseomfång, ledkänsel och stabilitet samt styrka i omkringliggande muskulatur. Nedan följer exempel på övningar som kan påbörjas vid meniskskada.

Övningar vid meniskskada

I ett akut skede bör träning fokusera på att bibehålla rörligheten i leden och främja cirkulation, ganska snart efter skadetillfälle kan lättare styrke- och rörelseträning upptas. Ha i åtanke att träning inte ska provocera smärta, var även vaksam på tilltagande svullnad eller stelhet.

Differentialdiagnoser

(andra möjliga orsaker än meniskskada till dina symtom)

Referenser

Antonio, F., Raffaello, F., Erika, G., et al. (2012). The meniscus tear. State of the art of rehabilitation protocols related to surgical procedures. Muscles, Ligaments and Tendons Journal.

Corea, J. R., Moussa, M. & Othman, A. A-I. (1994). McMurray’s test Tested. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy.

Englund, M., Roemer, F. W., Hayashi, D., et al. (2012). Meniscus pathology, osteoarthritis and the treatment controversy. Nature Reviews Rheumatology

Fox, A. J. S., Wanivenhaus, F., Burge, A. J., et al. (2015). The Human Meniscus: A Review of Anatomy, Function, Injury, and Advances in Treatment. Clinical Anatomy.

Malliaropoulos, N., Kiristi, O., Tsitas, K. et al. (2012). Low-level laser therapy in meniscal pathology:
a double-blinded placebo-controlled trial. Lasers Medical Science

Solomon, D.H., Simel, D.L., Bates, D.W., et al. (2001). The rational clinical examination. Does this patient have a torn meniscus or ligament of the knee? Value of the physical examination. The Journal of the American Medical Association.