Stukad fot – fotledsstukning

Skribent Anders Pettersson och Daniel Öhlin, leg fysioterapeuter
Uppdaterat 2017-05-23
Dela
Gilla

Stukad fot – fotledsstukning

En stukad fot kallas även för fotledsdistortion eller fotledsstukning. Att stuka foten är den vanligast förekommande fotskadan och den vanligaste orsaken till smärta och funktionsnedsättning. Hälften av alla stukningar sker under idrottsutövande och av alla idrottsskador är var fjärde en stukad fot. Foten “viker sig” sig i de flesta fall inåt under belastning, i så kallad supination. Fotledens utsida sträcks då och mjukdelsvävnaderna på utsidan, under och framför den yttre fotknölen blir skadade. Svullnad samt rörelse- och belastningsmärta uppstår.

Ca 90 procent av alla fotledsstukningar sker på detta sätt, att de yttre strukturerna skadas. De flesta skador är av lindrigare art med efterföljande belastningssmärta och viss svullnad kring den yttre fotknölen. För vissa kan det gå värre med en total ruptur av ett ligament eller en fraktur som följd. De flesta återhämtar sig fullt efter en stukning, men ca 30 procent har kvarstående besvär även efter 6 månader. Risken att stuka foten igen är mycket hög under det första året och konsekvenserna av återstukade fötter är påtagliga med risk för kroniska besvär, vilket innebär lidande för den drabbande och stora årliga kostnader för samhället till följd av sjukvård och sjukskrivningar. Därav är ett bra omhändertagande efter den första stukningen viktig!

Symtom vid stukad fot

Det gör ofta ont att belasta en stukad fot och en haltande gång intas för att undvika ytterligare smärta. Svullnad runt ankeln vid den yttre fotknölen är vanligt och syns ett mindre eller större blåmärke i området. Rörligheten blir vanligtvis nedsatt på grund av svullnad och smärta och det är ömt att trycka på vävnaderna på utsidan fotleden, framför allt strax framför och nedanför den yttre fotknölen. Smärtan och svullnaden samt skadan i mjukdelarna leder också till nedsatt styrka och balans.

Vid lindrigare skada brukar smärtan successivt avta inom någon vecka och man klarar att belasta foten mer och mer.

Vid en större skada kan även vilovärk förekomma och om foten svullnat kraftigt kan belastningssmärtan och vilovärken vara väldigt stark. Klarar man ej att stå på foten kan en fraktur eller benavlossning från den yttre fotknölen finnas. Vid misstanke om detta skall röntgen göras.
Svullnaden runt ankeln kan finnas kvar under flera månader.

Utvalda fotledsskydd från världsledande märken. Handla tryggt hos Fyseum.se

 

Stukningar kan delas in i grad I, II och III-skador

Grad I ger en mild sträckning av ett ligament med mikroskopiska bristningar. Symtomen är lätt svullnad och ömhet. Här föreligger ingen ledinstabilitet vid undersökning och patienten kan stå och gå med endast liten smärta.

Grad II är en allvarligare skada med delbristningar av ett ligament. Symtomen är måttlig svullnad, smärta, ömhet och blodutgjutelse (hematom). Vid undersökning finns en måttlig ledinstabilitet med viss inskränkning av rörelse och funktion. Det smärtar att stå och gå.

Grad III innebär en total ruptur av ett ligament. Symtomen är stor svullnad och blodutgjutelse (hematom), stark smärta och ömhet. Det finns en betydande mekanisk instabilitet vid undersökning och en betydligt minskad funktion och rörelseförmåga. Patienten kan inte stå och gå på foten.

Prognos

För de flesta är stukningen av lindrigare art och kräver inte sjukhusvård eller operation. De flesta återhämtar sig fullt, men så många som 30 procent utvecklar viss kronisk instabilitet, vilken kan innebära upprepade stukningar, instabilitetskänsla, undvikande av idrott och olika aktivitetsformer eller smärta och svullnad även efter 6 månader. Det är svårt att screena ut vilka av dem som stukat foten en gång löper ökad risk att stuka den igen. Vid en 7-årsuppföljning såg man inget samband mellan hur allvarlig den första skadan var och vilka kvarstående besvär man hade.

Prognosen vad gäller återstukning är dålig, då det finns en hög risk att åter stuka foten inom första året om man inte tränar neuromuskulär rehab eller använder fotledsskydd.

Konsekvenser av fotledsstukning och återstukning

Besvär till följd av upprepad stukning är ökad kroppsvikt, ökad ohälsa, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död. 20-50 procent av återstukningarna leder till kronisk smärta, instabilitet och eventuell artros.

Idrottare som stukar foten har ökad risk att drabbas av andra senskador som hopparknä (patellarsenetendisnos) och hälsenebesvär (akillestendinopati). Detta på grund av det belastningsuppehåll dessa vävnader får under skadeperioden samt på grund av den nedsatta dorsalflexionsförmågan i foten som ofta följer på en fotledsstukning.

Rekommenderat efter fotledsstukning är fotledsskydd samt träning

För att minska risken för återstukning är det viktigt att träna neuromuskulära funktioner, det vill säga; styrka, balans och koordination, länge efter en stukning. Efter detta kvarstår fortfarande en betydligt minskad men ändå hög risk att åter stuka foten. Ett träningsprogram med övningar på balansplatta som utförs hemma under 8 veckor har visat sig minska risken för att åter stuka foten med hela 50 procent.

Ett semistabilt fotledsskydd är dock mer effektivt för att minska risken för återstukning än det ovan nämnda 8 veckors hemträningsprogrammet med balansplatta. En annan fördel med fotledsskydd är att det direkt reducerar risken för återstukning, medan det dröjer ca 2 månader för dem som endast tränar att uppnå samma stabilitet och minskad risk. Semistabila fotledsskydd leder också till snabbare återgång till arbete och idrott. Semistabila fotledsskydd med kompression leder till mindre svullnad jämfört med tejpning och semistabila skydd utan material som komprimerar.

Tejpning av fotleden är ett väl beprövat och traditionellt sätt att försöka bibehålla önskad aktivitetsnivå efter en fotledsstukning. Forskningen har visat att regelbunden fotledstejpning ger risk för hudirritationer samt att totalkostnaden är ca tre gånger så hög som kostnaden av ett fotledsskydd.

Den normala läkningsprocessen där fotleden normaliserat sig (dock ibland med kvarstående försämrad stabiliserande förmåga) tar ca ett år utan neuromuskulär träning. Pluseffekterna av neuromuskulär träning (exempelvis träning på balansplatta) – som ökad funktion, styrka och uthållighet i övriga leder och muskler i kroppen – gör att neuromuskulär träning alltid rekommenderas efter en fotledsstukning.

Slutsats – rekommendation!
En vettig rekommendation är därför att direkt efter en första fotledsstukning börja använda fotledsskydd samt påbörja neuromuskulär rehabträning och sedan parallellt med rehabträning fortsätta använda fotledsskyddet omkring 6 månader.

Detta leder till en direkt minskad risk för återstukning, mindre lidande och mindre kostnad för privatekonomi och samhälle samt att rehabträning och ett tidigt återtaget aktivt leverne bidrar till ökad livskvalitet och bättre hälsa.

Köp fotledsskydd Active Ankle hos Fyseum

När och var skall jag söka vård?

Fysioterapeuter / sjukgymnaster och läkare är första instans i sjukvården vid fotledsstukning och dessa kan du söka till direkt utan remiss.

Barn och gamla som inte klarar att stödja på foten på grund av smärta skall omedelbart söka vård och bedömning på sin vårdcentral eller akutmottagning, då en fraktur kan föreliga. Klinisk undersökning samt vanlig slätröntgen är i de allra flesta fall tillräckligt för att diagnostisera.

Detta gör fysioterapeuten vid fotledsdistorsion:

  • Bedömning/diagnostik (vissa fysioterapeuter kompletterar undersökningen med ultraljudsskanning för att säkerställa diagnosen, men detta är inte nödvändigt för att ställa diagnosen).
  • Lämnar information om skadan.
  • Instruerar individuellt hemträningsprogram med neuromuskulär träning.
  • Vissa mottagningar provar ut och säljer fotledsskydd (ledskydd ingår ej i den allmänna vården och betalas själv av patient).
  • Behandlar med friktionsmassage och adherensmanipulation vid felläkning av ligament.
  • Bokar in dig för uppföljning av skada och progrediering av rehabprogram.
  • Om fysioterapeuten anser att vidare utredning bör göras hänvisar hen dig vidare till rätt instans.

Fysioterapeuter som arbetar med stukade fötter
Detta gör läkaren vid fotledsdistorsion

  • Bedömning/diagnostik (vissa läkare kompletterar undersökningen med ultraljudsskanning för att säkerställa diagnosen, men detta är inte nödvändigt för att ställa diagnosen).
  • Lämnar information om skadan.
  • Hänvisar dig till fysioterapeut för genomgång av individuellt hemträningsprogram med neuromuskulär träning.
  • Om läkaren anser att vidare utredning bör göras hänvisar hen dig vidare till rätt instans.

Hitta en vårdcentral för hjälp med fotledsstukning
Vårdgivare utanför den allmänna sjukvården

Naprapater och kiropraktorer arbetar också med ortopedmedicinska skador och kan hjälpa dig med behandling och rehab.

Så här ställs diagnosen vid fotledsstukning

För den som stukat foten råder det ofta ingen tvekan om vad som hänt och när det hände. Vanligtvis behövs ingen särskild undersökning för att komma fram till att det rör sig om fotledsstukning. Det brukar räcka med att inspektera fotleden då denna ofta är svullen och ibland missfärgad (blåmärke) och att kontrollera att man ändå kan stå och ta viktbelastning på foten. Gången blir vanligen haltande på grund av svullnad och smärta. Det gör ont att stödja på foten och likaså att vrida på den.

Vid den kliniska undersökningen hos fysioterapeuten / sjukgymnasten eller läkaren försöker man ta reda på vilka vävnader som skadats samt undersöka graden av instabilitet.

Skadan brukar klassificeras efter i olika grader; grad I, II och III,  beroende på hur allvarlig skadan är.

Behandling vid stukad fot

Den behandling som erbjuds i vården vid fotledsstukning består framför allt i information om skada och läkningsprocess, genomgång av individuellt hemträningsprogram och eventuell utprovning av fotledsskydd. Ibland kan manuell behandling i form av mobilisering för att öka rörligheten eller manipulering av adhererat (fastvuxet) ligament behövas. Vid kraftigare stukningar där kapseln skadats och ett irriterat tillstånd i leden föreligger kan en ledinjektion behövas. Skadade muskelsenor och kvarstående ledinstabilitet kan behöva operativ åtgärd.

Egenvård vid stukad fot

Det är mycket vanligt med kvarvarande besvär och funktionsnedsättning efter fotledsstukningar.

Följ dessa råd så ökar du möjligheterna för att betydligt snabbare återfå normaliserad funktion och förmåga samt minska risken för återstukning.

  • Om du så fort du har stukat foten (helst inom 30 sekunder) ligger med foten i högläge (ovan hjärthöjd) samt lägger tryckförband, har du stor möjlighet att reducera efterföljande blödning och svullnad. Minskad svullnad leder till snabbare läkning och betydligt mindre smärta. Trycket skall vara hårt, särskilt precis framför och under yttre fotknölen. Behåll det hårda trycket i ca 20 min. Kyla kan vara skönt (smärtlindrande) men hindrar ej fortsatt svullnad.
  • Användande av komprimerande skydd minskar svullnad.
  • Så snart du kan och förmår skall avlastande rörlighetsträning sättas in. Du böjer/sträcker och vrider på foten så mycket smärtan tillåter. Kan du gå på foten skall du göra så.
  • Kom igång med belastande övningar så snart du kan och vad besvären tillåter. Försiktig balansträning med ökad intensitet rekommenderas.
  • Behöver du kryckkäppar för att avlasta och kunna gå ska du vända dig till närmaste vårdcentral som ska hjälpa dig med det. Använd dem dock endast under några dagar – gå utan så snart du klarar det även om det gör lite ont.
  • För att minska smärta, motverka svullnad och för att underlätta tidig belastning och en mer normal gång kan man använda mjuka komprimerande fotledsstöd de första dagarna.
  • Skall du motionera eller utöva idrott bör du använda ett semistabilt eller stabilt fotledsskydd. Detta rekommenderas av forskarna.
  • Rehabiliterande övningar som förbättrar balans och stabilitet bör inledas så snart som möjligt. Allt vad besvären tillåter. Du kan börja använda vårt program och du kan även vända dig till en fysioterapeut för individuell anpassning av ett neuromuskulärt hemträningsprogram.

Läs om träningsprogram och övningar vid stukad fot

Anatomi och biomekanik

Passiva stabilisatorer
Fotleden bildas av underbenets två ben, tibia och fibula, samt fotens första ben som heter talus. Det finns kraftiga ligament på in- och utsidan av fotleden. Dessa utgår från fotknölarna, de så kallade malleolerna (fotknölarna) och fäster på talus (fotens första ben) och calcaneus (hälbenet som ligger under talus).

På insidan finns det kraftigaste ledbandet som heter ligamentum deltoideum. På utsidan finns tre ligament; fta, ftp och det talofibulära. Det inre ligamentet är mycket starkt och man stukas sällan. Ligamenten har till uppgift att stabilisera fotleden. De är så kallade passiva stabilisatorer. Vår balansförmåga beror, förutom på innerörats balansorgan även på de receptorer som finns i en leds, ligament och muskelsenor.

Aktiva stabilisatorer
Underbenets muskler övergår till senor som fäster på foten. Baktill, framtill samt på in- och utsida av underben och fot. Dessa är de så kallade aktiva stabilisatorerna och dessa bidrar till att vi kan röra och stabilisera fot och fotled.

Skadade vävnader efter fotledsstukning

Vissa vävnader löper större risk att skadas vid en fotledsstukning. De yttre ligamenten; FTA- och TF-ligamenten skadas nästa alltid men även pereonues muskelsenor kan skadas av den plötsliga sträckningen. Ligament som översträcks kan också gå delvis eller helt av. Vanligare är att det förblir översträckta och detta orsakar en efterföljande och kvarstående instabilitet i fotleden.
Beroende på ålder och kraften i våldet mot fotleden kan man bryta ett eller båda underbenen.

Vilka drabbas av fotledsstukning?

Man brukar skilja på inre och yttre riskfaktorer. Alla kan trampa snett och stuka sin fot men de som har nedsatt rörlighet vid böjning (dorslaflexion) och nedsatt styrka och uthållighet i sin fotled, tros löpa större risk att skada sig. De som tidigare stukat foten löper betydligt större risk att stuka den igen, framför allt om ingen stabiliseringsträning genomförts.

Sysslar du med någon form av motionsaktivitet eller idrott är risken också ökad.

Yttre faktorer som underlaget man går och springer på och de skor man använder kan spela roll och öka risken. Ojämnt, kuperat underlag och skor som inte är tillräckligt stabila för foten påverkar förmågan att stabilisera fotleden och ökar risken för fotledsstukning. Likaså kan den typ av idrott man ägnar sig åt öka risken. Volleyboll, basket och “väggklättring” är t ex två aktiviteter man sett som har en hög andel fotledsstukningar.

Kan man undvika eller förebygga fotledsstukningar?

Yttre hjälpmedel som fotledsskydd och tejpning reducerar alla risken för stukning till någon grad. I studier har man sett att för dem med tidigare stukning reduceras risken för ny stukning med upp till 70 %. Hos fotboll och basketspelare har man sett att man med semistabila fotledsskydd minskar antalet stukningar oavsett om tidigare stukning skett eller inte.

  • Det bästa sättet att förebygga ytterligare stukningar, vilket är mycket vanligt, efter en första fotledsstukning är att använda fotledsskydd och det näst bästa är att träna stabilitet, balans och koordination för fotleden. Tejpa foten för att öka stabiliteten minskar också risken för återfall men tejpklistret kan irritera huden och tejpens stabiliserande förmåga försämras under aktivitet samt att den i längden kostar tre gånger så mycket som ett fotledsskydd.
  • Om man håller på med en idrott där det föreligger en särskilt stor risk för fotledsstukning, som för volleyboll, basket, fotboll och amerikansk fotboll kan man använda fotledsskydd förebyggande.
  • Förebyggande träning för att förbättra muskelstyrka och neuromuskulär funktion i fot och underben kan öka styrka och stabiliserande förmåga. Huruvida detta minskar risken att stuka foten är dock inte klarlagt.  Att träna detta regelbundet för dem som skall utföra aktiviteter med ökad skaderisk rekommenderas dock. Bieffekterna av träning är dessutom fantastiska!

Differentialdiagnoser – Vad kan det annars vara?

Vid det vridvåld som en fotledsstukning innebär skadar man vanligtvis ledkapsel, ledband och muskelsenor. En skada i en sådan vävnad kan ibland vara efterhängsen och behöva vård. Vill det sig riktigt illa kan kraften vara så stor att man även drabbas av en fraktur. Om man saknar förmåga att kunna stödja på foten på grund av smärta och om man har påtagligt stark värk, bör man söka läkare för vidare utredning. Detta rekommenderas särskilt för äldre personer som stukar foten samt unga växande individer.
Ett ligament kan också gå av (rupturera) och om detta innebär besvär bör det opereras.
Om man inte återhämtar sig som förväntat och har ihållande smärta/värk samt svullnad bakom yttre fotknölen (latarel malleol), bör man misstänka skada i någon av de muskelsenor som passerar där.

Referenser

Konradsen L. et al. Seven years follow-up after ankle inversion trauma. Scand J Med Sci Sports. 2002 Jun;12(3):129-35.

Verhagen EA, Bay K. Optimising ankle sprain prevention: a critical review and practical appraisal of the literature. Br J Sports Med. 2010 Dec;44(15):1082-8. Epub 2010 Nov 3.

Dizon JM, Reyes JJ. A systematic review on the effectiveness of external ankle supports in the prevention of inversion ankle sprains among elite and recreational players. J Sci Med Sport. 2010 May;13(3):309-17. Epub 2009 Jul 7.

McGuine TA et al. The effect of lace-up ankle braces on injury rates in high school football players. Am J Sports Med. 2012;40(1):49. Epub 2011 Sep 16.

McGuine TA. The effect of lace-up ankle braces on injury rates in high school basketball players. Am J Sports Med. 2011 Sep;39(9):1840-8. Epub 2011 Jul 27.

Refshauge KM. The effect of ankle taping on detection of inversion-eversion movements in participants with recurrent ankle sprain. Am J Sports Med. 2009;37(2):371.


Alla vårdgivare som arbetar med fotledsstukningar

Köp fotledsskydd med snörmodell - DSO DeRoyal