Gubbvad (bristning i vadmuskeln)

Skribent Mikael Boije af Gennäs, leg. fysioterapeut
Uppdaterat 2017-11-20
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Gubbvad (bristning i vadmuskeln)

Gubbvad (bristning i vadmuskeln)

Gubbvad är i sig ingen klinisk diagnos utan är snarare ett samlingsnamn för symtom som kan orsakas av flera olika skador. De symtom som ofta samlas under begreppet Gubbvad är akut smärta, djupt liggande ömhet, krampkänsla, stelhet eller brännande smärta och domningskänsla i vaden. Symtomen uppstår ofta i samband med idrottsutövande som löpning, cykling eller vid sporter som tennis, badminton eller innebandy som involverar snabb löpning och riktningsförändringar.

På grund av att Gubbvad är ett paraplybegrepp för symtom så finns det flera olika anledningar som kan orsaka symtomen. De vanligaste orsakerna är en muskelbristning i någon av vadens muskler eller en skada på bindvävshinnan mellan den djupa och ytliga vadmuskeln. Mer ovanliga orsaker kan vara inklämning av popliteus artären eller mer allvarligt, blodpropp.

Behandlingen för Gubbvad varierar beroende på grundorsaken till symtomen. Ofta läker en initial skada ut av sig själv, men det är dessvärre inte ovanligt med långdragna eller återkommande besvär. Det kan därför vara viktigt att få hjälp med rehabilitering och se över möjliga orsaker till varför skadan uppstod.

Symtom vid Gubbvad

Olika vårdgivare tillskriver Gubbvad en stor variation av symtom, men synonymt för de flesta är att besvären har en akut debut och ger sedan återkommande besvär. De återkommande besvären kan vara upprepad akut smärta vid belastning eller ömhet eller stelhet. Nedan följer en lista på vad som ofta klassas om gubbvad inom vården.

  • Akut kraftig smärta
  • Smäll eller rivande ljud i samband med skadetillfället
  • Ömhet vid tryck mot vaden
  • Stelhet vid aktivitet
  • Smärta vid belastning
  • Kramp
  • Svaghet
  • Domning
  • Brännande smärta vid aktivitet som avtar i vila

Prognos

På grund av att begreppet Gubbvad innefattar många olika orsaker till symtom är det svårt att ge en definitiv prognos. I de fall då en muskelbristning är orsaken är prognosen god och resultat ses ofta redan efter 2-3 veckor. Vid större muskelbristning kan detta dock innebära en längre återhämtningsperiod och återgång till fullt deltagande i idrott kan beräknas först efter 2 månader.

Vid återkommande besvär är prognosen mer individuell och beror på den bakomliggande orsaken.

Behandling vid Gubbvad

Behandling vid Gubbvad beror helt på vilka symtom som uppstår och orsaken till dessa. Behandlingen är nästan alltid konservativ, det vill säga primärt inte kirurgisk.

Akut smärta kopplas ofta ihop med en muskelbristning. Behandlingen blir i det akuta skedet tillämpande av POLICE-regim och därefter aktivitetsanpassning för att minska belastningen och successiv återgång. Det är även av stor vikt att komma igång med mobilisering av muskulaturen tidigt, sittande tåhävningar som sedan utvecklas till stående och till slut enbenta tåhävningar är en bra progression. Vid mycket svåra bristningar kan det vara hända att foten behövs gipsas, detta är dock ovanligt.

I de fall som symtomen är mer ömmande eller av typen stelhetsömhet är det istället troligt med en överbelastningsskada varpå rehabiliteringsträning kan vara inriktat på att motverka att muskulaturen blir överbelastad. Själva löpsteget kan vara värt att se över. Vissa faktorer vid löpning har bland annat identifierats som orsak till ökad belastning mot vad och hälsena. En minskad vinkel i fotleden i ståfasen (då foten belastas under steget) leder till ett större drag i hälsenan och en större excentrisk belastning mot vadens djupa muskulatur. Minimalistiska skor och ett löpsteg på framfoten är i flera studier kopplat till både en ökad risk för skador i vad och hälsena, men även för rapporterad smärta i vaden utan någon direkt underliggande skada. Behandlingen kan således vara mer inriktad mot att minska belastningen genom att lägga om löpteknik. Detta görs genom videoanlayserad löpanalys.

Egenvård vid Gubbvad

Vid en akut debuterad smärta är det viktigt med ett lämpligt akut omhändertagande av skadan för att minska omfattningen på skadan, påskynda läkningsprocessen och minska risken för återfall. POLICE-regimen bör tillämpas så snart som möjligt efter skadetillfället.

I ett sub-akut skede bör muskulaturen i vaden belastas för att motverka bildning av ärrvävnad och på så sätt minska risken för en långdragen skada eller för återfall i skadan. Det kan innebära träning med sittande tåhävningar utan belastning som ökas till stående tåhävningar och slutligen tåhävningar på ett ben.

I de fall då besvären tyder mer på en överbelastningsskada kan det vara av vikt att arbeta med excentrisk belastning av vadmuskulaturen. På grund av anatomiska skillnader i den djupa och den ytliga muskulaturen är det viktigt att träna både med böjt och sträckt ben. Syftet med denna träning är då att öka muskulaturens tålighet vid excentriskt arbete.

Hjälpmedel

Det finns till vår vetskap inga hjälpmedel specifikt anpassade för Gubbvad med en dokumenterad effekt. En kompressionsstrumpa som bärs över vaden kan hjälpa till att minska svullnad och påskynda läkning vid muskelbristning i vaden.

Så här ställs diagnosen

Gubbvad är i sig inte en klinisk diagnos och hur man identifierar den underliggande orsaken till symtomen varierar. Klinisk undersökning i kombination med en sjukdomshistoria räcker ofta för att identifiera orsaken till besvären. Ofta presenteras skadan på ett typiskt sätt vilket gör att de olika orsakerna går att differentiera.

Bilddiagnostik i form av ultraljud kan användas för att säkerställa diagnosen, specificera vilken vävnad som är skadad samt omfattning på skadan. Ultraljud kan även användas för att utesluta allvarligare orsaker som djup ventrombos. Magnetkameraundersökning används mycket sällan och tillför inte mer information än det enklare alternativet, ultraljud, vid skador i vaden.

Ytterligare analysmetoder som löpanalys eller rörelseanalys kan ge information om hur skadan uppkom och även ge en bra indikation på hur rehabilitering ska genomföras för att påskynda läkning och för att motverka återfall.

Vårdgivare som diagnostiserar och rehabiliterar gubbvad

När och var ska man söka vård?

Det är viktigt att söka akut vård vid smärta i vad och underben på akutmottagning i de fall då det finns misstanke om en blodpropp (djup ventrombos). I de fall då det inte finns anledning att söka akut vård går det att söka vård direkt hos fysioterapeut eller annan terapeut med inriktning mot ortopedi, muskuloskeletala besvär eller idrottsmedicin.

Djup ventrombos

En blodpropp i vaden är en mycket allvarligt åkomma och bör utredas då misstanke finns så snart som symtomen uppstår. Alla drabbas inte av symtom vid en djup ventrombos men de symtom som vanligtvis uppstår är en triad av; svullnad, värmeökning och smärta, där alla symtomen är närvarande. Symtom uppstår vanligen bara på ena sidan, men kan drabba båda benen. Individer som lider högre risk att drabbas är de som har något av följande som grundorsak till symtomen:

  • Historia av långvarigt sittande eller liggande t.ex. lång sjukhusvistelse
  • Nyligen genomgått en operation eller ett trauma
  • Överviktiga
  • Tidigare venös blodpropp
  • Gravida och nyförlösta
  • Stroke med halvsidesförlamning
  • Ålder över 65
  • Hjärtsvikt
  • IBD (inflammatory bowel disease)

Anatomi och biomekanik

Underbenets bakre muskulatur, vaden, består av ett antal muskler med funktion för knä, ankel, fot och tår. Vadmuskeln delas ofta in i en djup och en ytlig muskelloge. I den djupa muskellogen ligger två muskler med funktion framför allt för tårna; flexor digitorum longus och flexor hallucis longus, men även tibialis posterior. Tibialis posterior är en viktig muskel och hjälper bland annat till att stabilisera mellanfoten från att kollapsa (falla inåt).

Den ytliga muskellogen utgörs av den stora vadmuskeln (gastrocnemius) som ligger mest ytligt och den undre djupa vadmuskeln (soleus). Utöver dessa räknas också en liten muskel vid namn plantaris in till den ytliga muskellogen. Gastrocnemius och plantaris har sina ursprung från lårbenets bakre aspekt och går sedan ner till hälbenet. Gastrocnemius har två stora muskelbukar, en inre och en yttre. Soleus har istället sitt ursprung från underbenet och fäster tillsammans med gastrocnemius och plantaris mot hälbenet genom den gemensamma strukturen hälsenan.

Gastrocnemius och plantaris överspänner således två leder vilket gör att de har en stor funktion för ankeln, men även en funktion för knäleden. Detta misstänks vara en stor anledning till att dessa muskler mer ofta drabbas av skador än soleus som endast överbryggar en led.

Dessa tre muskler går samman i en stor sena, hälsenan, innan infästningen mot hälbenet. Mellan gastrocnemius och soleus ligger en bindvävshinna. Denna hinna är förankrad i soleus över ett stort område som nästan täcker hela muskeln och det är via denna hinna som övergången från musklerna till hälsenan sker.

Orsaker till Gubbvad

Då Gubbvad är ett paraplybegrepp för olika symtom i vaden finns det även flera orsaker till vad som kan frambringa dessa symtom. Nedan följer det som vi anser är några av de vanligaste orsakerna till dessa symtom.

Orsaker till akut smärta i vaden i samband med aktivitet

I en kartläggning av orsaker till akut smärta i vaden i samband med aktivitet så noterades följande:

  1. Muskelbristning i gastrocnemius 66.7 %
  2. Bindvävsskada mellan gastrocnemius och soleus 21.3 %
  3. Djup ventrombos 5 %
  4. Plantaris ruptur 1.4 %
  5. Muskebristning i soleus 0.7 %

Muskelbristning i gastrocnemius

Gastrocnemius bristning uppstår vanligen akut i samband med idrottsutövande. Den mediala muskelbuken drabbas i betydligt större utsträckning är den laterala. Skadan uppstår ofta då muskeln utsätts för stor belastning och samtidigt sträcks ut. Det innebär att rörelser som initiering av en snabb spurt eller en riktningsförändring ofta finns med i sjukdomshistorien. Då muskeln går över två leder är en vanlig skademekanism att foten forceras in i en uppåtvinkel (dorsalflexion) samtidig som knät sträcks.

Symtom som uppstår i samband med en muskelbristning i gastrocnemius är en skarp smärta som uppstår spontant vid aktivitet. En känsla av att muskeln rivs eller smäller till är vanligt vid debuten. Ofta har individen svårt att belasta benet initialt och går gärna på tå med ett lätt böjt knä för att avlasta muskeln så mycket som möjligt. Återkommande krampkänsla är inte ovanligt i vila och ofta blir dessa kramper svårare då foten belastas.

Det är inte ovanligt att bindvävshinnan mellan gastrocnemius och soleus skadas vilket ger liknande symtom som vid muskelbristning i gastrocnemius. Vissa vårdgivare menar på att denna skada är mer benägen att orsaka långvariga symtom med återkommande muskelbristningar.

Tecken på muskelbristning i gastrocnemius:

  • Akut smärta
  • Debuterar vid snabb löpning eller vid riktningsförändring
  • Smärtan placeras till vadens insida
  • Svullnad
  • Ibland kan en liten grop kännas i muskelbuken

Muskelbristning i soleus

Till skillnad från muskelbristning i gastrocnemius uppstår skador på soleus då foten vinklas uppåt då knät är böjt. Det innebär att muskeln är mer utsatt vid löpning i uppförsbacke. Symtomen vid muskelbristning i soleus uppstår sällan akut och debuten upplevs ofta smygande. Orsaken är en överbelastning i muskulaturen och drabbar främst långdistanslöpare. Smärtan är inte alltid enkel att provocera fram vid undersökning i klinik, men känns ofta av i slutet på löppass eller vid backlöpning.

Tecken på muskelbristning i soleus:

  • Ömmande smärta
  • Smygande debut
  • Djupt belägen smärta i vaden

Muskel- eller senskada i plantaris

Skada på plantaris är ofta svårt att diagnosticera. Detta på grund av att skadetillfället är mycket likt en bristning i gastrocnemius, alltså vid start av en spurt alternativt vid riktningsförändring. Smärtan placeras ofta strax ovanför hälsenan och kan därför vara svår att skilja från en hälseneinflammation. Upp till 74 % av individer med en bristning i plantaris har även en skada på hälsenan vid radiologisk undersökning.

Tecken på skada i plantaris

  • Akut smärta alternativt smygande debut
  • Provoceras vid snabb löpning eller vid riktningsförändring
  • Smärtan placeras mot hälsenans ursprung (nära övergången mellan muskel och sena)

Inklämning av popliteus artären

Inklämning av popliteus artären uppstår främst på grund av en medfödd anomali på artären. Flera olika anledningar kan leda till att artären kläms in, men det är vanligt att gastrocnemius muskelbukar orsakar inklämningen. Inklämningen ger framför allt besvär vid löpning, cykling eller långa marscher. Inklämningen ger endast symtom efter upprepade tryck mot artären vilket lett till att dess väggar förtjockas. Fenomenet uppstår främst hos elit löpare och cyklister, men även militärer. Medelåldern för drabbade av inklämningen är 30 år och drabbar i större utsträckning män än kvinnor. Symtomen vid inklämning av popliteus artären är domning i vaden och färgförändringar i foten. Symtomen uppstår endast efter en längre stund i aktivitet och orsakar mycket sällan någon smärta.

Det är viktigt att söka vård vid symtom som vid inklämning av popliteus artären då allvarliga skador kan ge liknande symtom.

Tecken på inklämning av popliteus artären

  • Symtom som endast uppstår efter längre fysisk aktivitet
  • Sällan någon smärta
  • Domning i vaden
  • Färgförändring av fot och tår

Vilka drabbas av Gubbvad

Muskelskador i vadmuskeln drabbar främst idrottsaktiva, men är inte begränsat till elitidrott utan kan även drabba motionärer. Störst risk för akuta muskelbristningar lider män mellan 40-60 år som utövar sporter som tennis, fotboll och innebandy. Det är vanligt att muskelskador i vaden uppstår efter undermålig uppvärmning eller då muskeln är uttröttad. Individer som påbörjar löpträning eller ökar intensitet i befintlig träning lider en högre risk för överbelastningsskada på muskel och sena.

Det finns inga dokumenterade riskfaktorer till Gubbvad men de som lider av ömhet eller stelhet i vaden lider en ökad risk för muskelskador i vaden.  Likaså lider de som drabbats av en muskelskada i vaden tidigare, en ökad risk för återkommande skador. Detta kan möjligen förklaras av ärrvävnad som bildats i samband med att den initiala skadan läkte. Ytterligare har historia av ländryggsbesvär kopplats till en ökad risk för skadan. Inklämning av en nervrot med utträde i 5e segmentet i ländryggen (L5-nervrot) har i studier påvisat öka risken för muskelbristning i gastrocnemius.

Differentialdiagnoser

  • Hälseneinflammation
  • Kompartmentsyndrom akut/kroniskt
  • Muskelkramp
  • Osteomyelit
  • Claudicatio intermittens
  • Djup ventrombos
  • Perifer nervinklämning.

Referenser

Barton, C. J., Bonanno, D. R., Carr, J, et al. (2016). Running Retraining to Treat Lower Limb Injuries: A Mixed-methods Study of Current Evidence Synthesised with Expert Opinion. British Journal of Sports Medicine.

Chan, Z. Y. S., Zhang, J. H. W., Au, I. P. H., et al. (2017). Gait Retraining Lowers Injury Risk in Novice Distance Runners: A Randomized Controlled Trial. The American Journal of Sports Medicine.

Delgado, G. J., Chung, C. B., Lektrakul, N. et al. (2002). Tennis leg: Clinical US study of 141 patients and anatomic investigation of four cadavers with MT imaging and US. Radiology.

Gallo, R. A., Plakke, M. & Silvis, M. L. (2012). Common Leg Injuries of Long-Distance Runners: Anatomical and Biomechanical Approach.

Hirsh, J., Hull, R. D. & Raskob, G. E. (1986). Clinical Features and Diagnosis of Venous Thrombosis. Journal of the American College of Cardiology.

Vercruyssen, F., Tartaruga, M. & Horvais, N. et al. (2016). Effects of Footwear and Fatigue on Running Economy and Biomechanics in Trail Runners. Medicine & Science in Sports & Exercise